Sida 148
I. Allmänna organisationssträfvanden inom centralregeringen
vanliga företeelsen, att administrativa funktioner anknyta sig till en ursprungligen för uppvaktningsgöromål afsedd hofsyssla, upprepas således äfven i fråga om detta nya hofmästareämbete.
Marskens ämbete utöfvades äfven efter Svante Stures återkomst från Lifland ingalunda på det sätt, som hofordningen angifvit. Grefve Svante fick aldrig några fasta funktioner inom krigsväsendet, endast enstaka uppdrag, och det i vida mindre utsträckning än en del andra framstående män, hvilka icke hade någon sådan fast ämbetsvärdighet inom detta område som han. Någon undermarsk omtalas aldrig.
Ej heller de öfriga höga ämbetena, tesaurarius, kansler, amiraler, spelade i allmänhet någon praktisk roll. Deras historia hör emellertid till utvecklingen inom de speciella förvaltningsgrenar, som de representerade.
Inom rådet skilde sig sekrete råden lika litet som förut från de öfriga medlemmarne, och titeln synes fortfarande hafva förblifvit oberoende af ämbetsvärdighet. Än mindre intogo de i registren uppräknade tretton rådsförvanterna samfäldt någon administrativ särställning. Öfver hufvud taget synes riksrådet under Eriks senare tid icke hafva haft mycket att betyda. De rådslag, som finnas i behåll, äro ej många, och bland dessa är det åtskilliga, vid hvilkas afgifvande äfven icke-riksråd, män af hofvet eller krigsbefälet, synas hafva deltagit. Det inträffar till och med, att vid dylika tillfällen samtliga deltagare betecknas såsom råd eller rådsförvanter, fastän endast en del innehade
Källa: Project Runeberg ·