Sida 151
I. Allmänna organisationssträfvanden inom centralregeringen
alternativt ett förslag, att han, om han ej ville efterkomma denna uppmaning, skulle ordna rådets verksamhet på ett bättre sätt genom att bestämdt förordna några gode män och råd till att beställa om riksens ärenden och gifva dessa en ordentlig instruktion och fullmakt. Det är första gången, som ett yrkande på organisation af riksrådet framställes af rådet själft, och det var naturligtvis de extraordinära förhållandena, som nu därtill föranledde. Förslaget torde dock icke hafva föranledt någon konungens åtgärd. I stället koncentrerade denne tvifvelsutan allt mera regeringen i sin egen hand, allt eftersom hans krafter tilltogo, ehuru rådsherrarne stannade i Stockholm, och dessas deltagande i styrelsen afvecklades följaktligen så småningom.
Vid årsskiftet synes denna utveckling vara afslutad, så att konungen inträdt i sin fulla myndighet. Den 9 jan. 1568 lämnade han Svartsjö och begaf sig till krigsskådeplatsen. Allt gick åter i sina gamla spår. Men nu var tiden mogen för revolutionen.
*
En plats för sig bland konung Eriks sträfvanden för den högsta riksstyrelsens organisation intaga hans åtgärder för den kungliga rättskipningens ordnande. För första gången i Sverige utbröts nu denna fullständigt ur den allmänna regeringen och öfverlämnades åt en särskild myndighet, den kungliga nämnden.
En forskare har påvisat, att denna institution har anknytningspunkter i förutvarande ordning, framför allt i de ofvan omtalade borgrätterna, vid hvilka ju den dömande korporationen ofta kallades nämnd. Då konung Erik d. 19 nov. 1560 utfärdade sin gårdsrätt, stadgade äfven han här, att hoffolkets tvistemål skulle dragas inför en »konungens nämnd eller borgrätt» och af denna afdömas med ovillkorlig myndighet, utan appell, dock med förbehåll af konungens makt att i egen person handlägga
Källa: Project Runeberg ·