Sida 155
I. Allmänna organisationssträfvanden inom centralregeringen
Detta åter innebar en förryckning af hela den statsordning, som Gustaf I skapat. Visserligen låg i det personliga konungadömets begrepp, att konungen ägde välja sina medhjälpare efter behag, men under förutsättning, att dessa icke hade annan betydelse än den af rena verktyg för hans regering. Den nya staten var grundad på en princip om samverkan af alla rikets ständer under konungens ledning med större eller mindre andel i det gemensamma arbetet och det gemensamma ansvaret allt efter deras betydenhet inom samhället. Konungadömets faktiska allsvåldighet berodde på innehafvarens personliga öfverlägsenhet, hans förmåga att göra alla sitt rikes ständer liksom sina enskilda tjänare till verktyg för sin personliga regering. Då den nye konungen ej kunde fullt häfda denna öfverlägsenhet, utan behöfde organ med en rådgifvande, för styrelsens gestaltning positivt betydelsefull ställning, öfverensstämde det dock icke med statsordningens princip, att dessa togos bland kansliets och kammarens förvanter, som inom samhället i grunden intogo en så föga betydande ställning. Då hade rikets förnämsta ständer, herrarne inom rådet och det öfriga frälset, rätt att för sig kräfva detta inflytande på styrelsen. De hade det så mycket mera, som aristokratien i allmänhet under Eriks tid om också icke blifvit inlemmad i en fast ämbetsorganisation, dock på annat sätt blifvit tvungen till en statstjänst vida utöfver det förut vanliga måttet, till ständiga legationer, till tjänstgöring på militära poster, till ett betungande fullgörande af rusttjänstskyldigheten.
Härtill kom nu också, att sekreterareregementet visade sig leda till fruktansvärda följder för stormännens rent personliga trygghet. Det var ej annat möjligt, än att aristokratien efter statshvälfningen, stärkt som den var genom sin roll vid dess genomförande, skulle återfinna de anspråk på andel i styrelsen, som under konung Gustafs tid halft förgätits. Därmed inträdde frågan om centralregeringens organisation i ett nytt skede.
Redan vid det riksmöte, som bekräftade tronförändringen, framträdde det såsom ett adelns intresse, uttryckt i dess supplik
Källa: Project Runeberg ·