Sida 222
II. Kansliet
då denne var närvarande. Här antyddes också syftet med en sådan anordning: att förekomma, att sekreterarne sökte skjuta ansvaret på hvarandra.
*
I flera afseenden ingrepo Erik XIV:s organiserande ansatser på ett betydelsefullt sätt i kansliets förhållanden. Genom kanslersämbetets återupprättande, genom beställningsformens utsträckning till den svenska personalen, genom sekreteraregradens afsöndring, genom försöken till planmässig fördelning af arbetet och noggrann reglering af dess gång inom hvarje särskild sektion, — genom allt detta infördes element till en utveckling, som pekade hän emot ett ordnadt ämbetsverk.
Denna utveckling stannade emellertid i sin begynnelse, liksom Eriks öfriga uppslag af liknande art, och Johans regering medförde sedan snarare tillbakagång än framsteg. Kansliet saknade vid århundradets slut i stort sedt ämbetsmässig ordning. Med undantag för den så föga verksamma kanslersvärdigheten fanns ej ett enda konsolideradt ämbete. Inom både sekreterares och skrifvares grad var antalet fullkomligt obestämdt, arbetsfördelningen låg ännu i sin linda, inga fasta och begränsade poster existerade.
*
Källa: Project Runeberg ·