Sida 246
III. Kammaren
konungens köpman i Stockholm. I denna undervisning erhåller Hans Skult ensam invisningsrätt äfven på de till köpmanshandlingen bestämda varor, som uppburos af varuskrifvarne i Söderköping, Kalmar och Elfsborg. Det var uppenbarligen ett steg till centralisation af hela naturauppbördens förvaltning. Huruvida föreskriften blef tillämpad, framgår emellertid icke af de för denna tid mycket ofullständiga handlingarna.
Köpmannen biträddes numera, åtminstone ibland, af en särskild handlingsskrifvare.
Ofvan är nämndt, att rådslaget af 8/3 1575 upptog en factor eller finantzerer i den föreslagna regeringskonseljen. Det är emellertid ej några medlemmar af finansförvaltningens fasta personal, som i rådslaget nämnas under denna rubrik, utan två utländska köpmän, Arendt Hofslagh och Franciscus Gottheich. Ingendera har, så vidt bekant är, varit ordentligt anställd i konung Johans tjänst, men väl stod åtminstone den förre i affärstransaktioner med konungen, i det han öfvertog stora partier af kronans naturainkomster och betalade dem med penningar eller utländska varor. Titlarna factor och finantzerer förekomma för öfrigt icke under denna tid i den svenska förvaltningen, och det är därföre ej klart, hvilken betydelse man i dem velat inlägga vid detta tillfälle. Förmodligen skulle de emellertid beteckna just den ställning, som Arendt Hofslagh intog, den af ett slags kunglig bankir och förmedlare af naturauppbördens försäljning.
Källa: Project Runeberg ·