Sida 97
villigt en blick upp mot himlen; den är fullständigt klar. Dock, om jag vill hem till vår lägerplats före aftonen, måste jag vända om. Jag är nära en mil därifrån. Ehuru jag påskyndar mina steg, blir mig hemfärden vida längre än jag väntade. Den egendomliga omgifningen hade så fängslat mig, att jag glömt att tänka på vägen. Det förefaller mig, som började det redan blifva mörkare här nere. Solen måste vara i nedgående. Ändtligen sänka sig väggarna, mellan hvilka jag är innesluten, och blifva allt lägre. Ännu en stand, och jag välkomnas af mina kamrater i lägret.
De följande två väntedagarne tillbragtes dels med korta utflykter i trakten, dels hos våra indianska grannar på får-fällarne kring deras lägereld. Vi studerade deras sätt att väfva sina brokiga mantlar. Vi lärde oss baka bröd efter indianskt mönster, vi hjälpte våra grannar att gräfva en brunn i flodsanden, med ett ord, vi blefvo rätt goda vänner.
Den fjärde dagens morgon inbröt. Vi började redan tro, att vår vägvisare ämnade lämna oss i sticket, och vi voro färdiga att gifva oss af på egen hand. Då höres hästtramp, och där kommer mormonen på sin lilla mulåsna, lätt igenkännlig äfven på af stånd. En undersätsig gestalt af medellängd med en respektingifvande bredd mellan axlarna, ansiktet väderbitet, med en trubbig näsa, ett par kloka blå-grå ögon och kortklippt grått skägg. Håret, gråsprängdt och yfvigt, stack fram under den vida »sombreron» (slokhatten). Dräkten bestod af en vid blårandig blus, ett par 75-cents (3 kronor) benkläder och grofva kängor, som sågo mer starka än nya ut. Vid högra foten var fästad en järnsporre så stor, att man kunde tagit den för ett minne från 30-åriga krigets tid, men som troligen tillhört någon mexikansk caballero (riddare). Med detta fruktansvärda redskap trakterades tidt och ofta den lilla mulåsna, som bar mor-monens kraftiga gestalt.
Vi voro snart färdiga, och med mormonen i spetsen som vägvisare bar det af i sakta traf. Rundt om oss alltjämt samma enformiga, ökenartade natur, till vänster en bergskedja, till höger en vidsträckt slätt. Några gånger vid en krökning af stigen kommo vi helt nära randen af den cañón, hvars botten vi några dagar förut utforskat, så att vi kunde kasta en blick ned i dess mörka djup. På några Fehr, Geografiska skildringar. IV. 7
Källa: Project Runeberg ·
