Sida 111
lifvet på gatan, som man sist glömmer, när man sett New Orleans. Här rullar fram en oafbruten, rastlöst böljande ström af alla Amerikas folk från Alaska till Eldslandet, från Nicaragua till Barbados, svarta, hvita, gula och bruna ansikten, mänskliga väsen i alla möjliga dräkter, pratande på alla världens språk. I vimlet ser man typiska gestalter, den franske köpmannen med sin alltid brinnande cigarett i munnen, plantageägaren från Louisiana, klädd i den gula slaf-ägarrocken och med en präktig panamahatt på hufvudet, mulatten, som ströfvar omkring, sur och melankolisk, den största motsats man kan tänka sig till sydstaternas sangvi-mker, den alltid glade negern med sina långa, nakna smalben och det svarta grinvargsansiktet.
I gatulifvet försvinner amerikanen. Han är här främling i sitt eget land. Af hvart hundratal människor i Louisiana äro blott 18 af engelsk eller amerikansk härkomst. Återstoden af hundratalet fördelar sig på följande sätt mellan nationerna: 18 fransmän, 15 tyskar, 14 irländare, 8 italienare, 3 spanjorer och 24 mexikaner, västindier och negrer. Nästan alla fransmännen tillhöra Söderns förnäma han delsaristokrati, som har en högre bildning, men icke mera penningar än de driftigare amerikanska köpmännen. New Orleans är helt visst den enda större stad i Förenta Staterna, där det är nödvändigt — åtminstone i sällskapslifvet att kunna tala ett annat språk än engelska. De gamla franska familjerna halla fast vid sitt språk och vid sitt hemland. Det var fransmannen La Salle, hvilken år 1682 seglade på Mississippi, som gaf dessa trakter namnet Louisiana efter Ludvig XIV. Det var 68 fransmän, som år 1718 grundade New Orleans. Sedan det en tid tillhört Spanien, såldes det af Napoleon I till Förenta Staterna år 1803. Då ströks trikoloren, och sedan dess har stjärnbaneret svajat öfver staden.
När man från stadens hufvudgata, Canal Street, vänder af in på sidogatorna, får man ett ännu bestämdare intryck af att man befinner sig på samma breddgrad som Kairo och Tripolis. Husen äro små, gatorna belagda med snäckskal, och midt på gatan går en stinkande rännsten. Man kan lätt förstå, att smittosamma sjukdomar såsom gula febern finna näring i en stad med så liten renlighet. New Orleans
Källa: Project Runeberg ·
