Sida 174
under större delen af dagen. Den lilla ångbåten letade sig fram mellan träden, hvilkas kronor ofta möttes från båda sidorna af den smala floden. Jag hade aldrig tänkt mig möjligheten af en sådan växtlighet: en oändlighet af palmarter, jätteträd och tjocka busksnår; orchidéer och andra blommor vällde fram öfverallt och gåfvo den mörkgröna skogsbakgrunden en rent af förtrollande färgprakt. På aftonen kommo vi till en utvidgning af floden och ankrade utanför en liten ö. Här fanns fullt upp med de stora laman-tinerna; jag lyckades döda en af dem. Moskiterna plågade oss grymt den natten, och glada voro vi, då det blef dag.
Vi lättade ankar, så snart det blef ljust, och efter en timme vända vi in i Rio Branco, hvars vatten har ungefär samma färg som Amazonflodens. Nu begynnte Stradelli speja efter sina indianer; han antog, att de hade rott honom till mötes i sina långa kanoter. Och ganska riktigt, efter ett par timmars seglats sågo vi en lång, låg kanot, rodd af‘ett halftjog rödbruna indianer komma ned utför floden emot oss. Snart sågo vi en till och så åter en. Efter hand voro där väl en åtta till nio stycken, hvilka fullständigt omringade ångbåten, som gick mycket långsamt.
Stradelli stod i fören och hälsade på sina vänner. Det gick mycket allvarligt och värdigt till. Ingen högljudd hälsning från någondera sidan, Indianerna akter ut i kanoten sträckte fram handen vågrätt och rörde fingrarna upp och ned. Några få ord växlades på indianernas tungomål — Stradelli talade detta svåra språk mycket väl — den brasilianska flaggan hissades på ångbåten, och så fortsattes färden. Kanoterna kunde i godt mak följa med. Det var långa, smala båtar, urholkade ur ett enda träd. Indianerna sutto i båtens botten och paddlade med några egendomliga åror, som mera liknade spadar.
Efter en kort seglats kommo vi till en liten öppen plats vid strandbrädden, där ett jättestort träd lutade ut öfver vattnet. Vid en gren af detta träd fastgjordes ångbåten, och vi gingo i land. Indianerna voro allaredan där och hade släpat sina kanoter upp på land den ena vid sidan af den andra. Rätt många pratande och skrattande kvinnor hade kommit dit och omringat Stradelli, som vänligt hälsade på dem. Mig skänkte ingen någon uppmärksam-
Källa: Project Runeberg ·
