Sida 176
par cigarrer. Så inleddes byteshandeln. Jag ville ha vapen, smycken och husgeråd och hade att bjuda till gengäld litet tobak, några flaskor whisky, tva nattskjortor, en pennknif och några andra småsaker. Jag fick en ganska ansenlig samling indiansaker, bland annat några vackert formade och
utsirade lerkrukor.
Om natten satte jag upp min hängmatta i Stradellis hydda. Jag sof mycket illa den natten; dels plågade moski-terna mig förskräckligt, dels höllo Stradellis hustrur hela natten ett gräsligt larm; jag förstod icke, hvad det var fråga om, men anser troligt, att ett par af dem försökte stjäla ur de lådor, som vi hade fört med oss från Manåos. Stradelli visste dock, att hålla disciplinen vid makt i sitt harem; han gaf dem allesammans stryk.
Nästa morgon tog jag afsked af min gästfria värd. Alla indianerna voro på benen och följde mig ned till landningsstället. De ville fortfarande idka byteshandel med mig och medförde därför en mängd vapen. Dess värre var mitt förråd af handelsvaror uttömdt, så att jag måste nöja mig med hvad jag förvärfvat den föregående dagen. Stradelli följde med ett stycke utför floden och vände ater i en kanot,
som följt med.
Jag tyckte bra om denna italienare, och det gjorde mig ondt att sedan få höra så mycket ofördelaktigt om honom. Men beklagligtvis är det ofta så, att det är trefligare att umgås med en begåfvad slyngel än med ett ärligt och beskedligt fårhufvud.
Återresan till Manåos gick hastigt; vi höllo oss midt i farvattnet och hade den starka strömmen med oss.
På jakt efter krokodiler.
Prefekten (ståthållaren) i Yquitos hade en liten präktig kanot, som han fått till present af en indianhöfding. Han höll sig äfven med två roddare. De voro halfblods indianer, vackra, kraftiga, brunröda karlar, som fullständigt kunde den svåra konsten att sköta en kanot. Denna båt och dess besättning ställdes till mitt förfogande, och då jag hade hört omtalas en lagun (strandsjö) icke långt från Yquitos, som
Källa: Project Runeberg ·
