Sida 178
att kanoten dansade fram öfver vattnet. En timma senare vände vi in i en smal arm af floden och rodde uppåt den ^ en god halftimmes tid, hvarpå mina ledsagare lyckades göra klart för mig, att nu kunde vi icke ro längre. Vi måste stiga ur kanoten, som fastgjordes vid ett träd. Nu begynte den besvärligaste delen af färden, i det vi måste bana oss väg till lagunen, som låg ett litet stycke fran det ställe, där vi landade. Floden hade sitt högsta vattenstånd och hade öfversvämmat stora sträckor af skogen, sa att vi voro nödsakade att vada på många ställen. Flera täta busksnår höggo vi oss igenom, träd måste fällas; på ett ställe spärrade ett ofantligt kullfallet träd vår väg; för att komma öfver det, afhöggo vi grenar och rutten bark, hvarpå vi med yxan gjorde trappsteg i stammen. Det var en ansträngande marsch och svetten rann af mig. Min bössa bar jag på axeln och revolvern i en rem omkring lifvet, och fast dessa vapen icke voro tunga, hindrade de dock mycket mina rörelser. Föröfrigt gjorde indianerna det mesta arbetet, vana som de voro vid liknande utflykter.
Slutligen kommo vi till en stor öppen plats i skogen, här och där sågos några små vattenytor, eljest var allt igen-grodt med stora bladväxter, säfbuskar och annat grönt. Detta var den eftersträfvade lagunen.
Vi stodo alla tre stilla och spejade mellan trädens grenar efter krokodilerna, som ju skulle finnas här i massa. Det var mig icke möjligt att få syn på en enda, till dess slutligen en af indianerna pekade på en tjock trädstam, som liksom lutade ut öfver vattnet. Där låg verkligen en krokodil alldeles utsträckt ofvanpå trädstammen, lika orörlig som stammen själf. I hast fick jag bössan klar, hanen spänd, tog noga sikte rakt under armhålan, där ryggpansaret slutar och den smutsgula buken börjar. Skottet small, och ekot rullade bort öfver lagunen. Krokodilen sjönk liksom ännu mera tillsammans utmed trädstammen, gled långsamt ned till den ena sidan, och den liflösa jättekroppen försvann med ett plumsande i lagunens gyttja.
Hade jag förut haft svårt att få syn på krokodilerna, var det nu lätt nog. Skottet hade tydligen väckt hela kolonien, och det var, som om lagunen med ett hade blifvit lef-vande. Öfverallt hvart jag såg, vältrade krokodilerna fram
Källa: Project Runeberg ·
