Sida 23
mot norr, så långt ungefär ha vi också funnit spår efter detta härdiga folkslag. Den trakt, han nu bebor, sträcker sig från Beringssunds västkust öfver Alaska, Nordamerikas västkust, de nordamerikanska arktiska ögrupperna, Grönlands västkust och ända till dess ostkust.
Eskimåernas nuvarande utbredning på Grönlands västkust sträcker sig ända Deras antal i den danska delen af västkusten är mycket nära 10 tusen.
På östra kusten bo omkring 500.
Det yppersta, som den eskimåiska intelligensen har frambragt, är den sinnrika harpunen med lina och fångblåsa samt kajaken. Harpu-nens skaft göres i Grönland af rödt flytträ — ett slags furu från Sibirien — som är tyngre än det hvita flytträet, hvaraf de mindre och lättare kastvapnen förfärdigas. I främre änden är skaftet försedt med en stark och tjock ben-platta, framför hvilken sitter en vanligen af hval-rosstand arbetad benspets eller lång bentapp, som är förenad med skaftet genom en led, bildad af remmar, så att alltså bentappen vid starkt tryck eller en stöt från sidan går af i leden i stället för att bräckas. Denna bentapp passar noga in i ett hal pa den egentliga harpun-spetsen, som göres af ben, och som numera alltid i främre änden är försedd med en skarp spets af järn; i äldre tid användes också sten eller endast ben. Genom ett hal är har-punspetsen fäst vid fångremmen och är försedd med mot-
från Smiths sund till Kap Farväl.
Eskimå från västra Grönland.
Källa: Project Runeberg ·
