Tillbaka Read Runeberg

Geografiska skildringar för skolan och hemmet. Del 4. Amerika

Originalsida 70
Originalsida 70
Originalsida 70
Originalsida 71
70–71

Sida 70

där af fläckar med kort gräs; på sådana ställen träffade vi öfver allt de så kallade »prairie-dogtowns» — präriehundar-nes städer. Prärihunden (Spermöphilus ludovicianus), som tillhör gnagarnes stora ordning, är 45 till 60 cm lång, har ljusbrun färg och finnes i Förenta staternas västra delar från Missouri till Kalifornien. Detta djur utmärker sig för en ovanlig sällskaplighet, så att ej sällan hundratals familjer träffas tillsammans. Deras bon äro gräfda i jorden, stå alla i förbindelse med hvarandra och hafva en sådan utsträckning, att marken flera kilometer bortåt är underminerad af dessa egendomliga djur. Särdeles roande är att aktgifva på deras vanor. Hela dagen igenom äro de antingen i rörelse utanför sina bon och kila af och an mellan öppningarna, eller också sitta de på de uppkastade jordhögarne liksom ekorrar på bakfötterna med framfötterna lagda mot bröstet. Djurens vaksamhet är särdeles skarp, ty vid minsta tecken till fara utstöta de ett starkt, skällande läte för att varna hvarandra och försvinna blixtsnabbt i sina hålor. Nyfikenheten lämnar dem likväl ingen ro, och knappt har en minut förflutit, förr än de försiktigt sticka fram sina huf-vud, och i ett nu äro de alla ute igen. De äro svåra att jaga, ty de hålla sig vanligen ofvanpå sina bon, och när de träffas af skottet, störta de ned i hålen, ur hvilka de ej låta drifva ut sig hvarken med rök eller vatten. Själfva hade vi tillfälle att göra denna erfarenhet, då vi stannade vid en dylik »hundstad» för att söka nedlägga några af dess invånare. Vi voro fullt säkra på att hafva träffat flera stycken, ty blodspår och märken efter hagel syntes i mullen, men prärihundarne voro och förblefvo borta. Knappt hade dock vagnen satt sig i gång, förr än de ånyo tittade fram ur sina hål och läto höra sitt skällande läte, liksom för att göra narr af oss.

Det allra märkvärdigaste med dessa djur är, att de dela sin bostad med tvenne egendomliga kamrater — en uggle-art och skallerormen. Den förra af dem (Athéne hypogcea) bebor landet mellan Mississippi och Stilla hafvet. Till färgen är denna uggla brunaktigt grå med ljusare fläckar och bor, som redan är nämndt, under jorden antingen tillsammans med prärihunden, eller också i sådana hål, som öfver-gifvits af honom.

Källa: Project Runeberg ·