Tillbaka Read Runeberg

Geografiska skildringar för skolan och hemmet. Del 4. Amerika

Originalsida 95
Originalsida 95
Originalsida 94
Originalsida 95
94–95

Sida 95

sidor om Rio Colorado, som i denna dystra omgifning skummande och brusande framvältrar sitt smutsgula vatten. Endast några få ställen finnas, där gynnsamma förhållanden tillåtit anläggningen af en väg ned till cañons botten. I allmänhet är floden ofvanifrån fullständigt otillgänglig. Ej den djärf-vaste klättare skulle kunde finna en väg nedför de lodräta branterna.

Vi hade moki-indianernas byar i nordöstra delen af Arizona två dagsresor bakom oss, och hade nyss uppnått några af mormoner anlagda nybyggen, civilisationens yttersta utposter i dessa trakter. Våra hästar voro uttröttade och behöfde hvila, innan vi anträdde färden till den några dagsresor väster ut belägna Coloradofloden. Vi dröjde därför några dagar hos mormonerna. Vi fingo af dem anvisning på den väg vi borde följa. Vi stego ånyo i sadeln och redo i raskt traf framåt. Snart hade vi lämnat alla nybyggen bakom oss. Vi voro inne i den Brokiga öknen. Det var ett landskap af obeskrifligt dyster ödslighet, stela röda sandstensklippor, gula sanddyner och svarta lavafält. Marken af svartgrå färg saknade nästan alldeles vegetation. Endast några härdiga artemisior och kaktéer hade kunnat motstå den brännande torkan.

Öfver den Brokiga öknen gick det i rask fart mot en svart lavakägla, som af den mormon, som lofvat att blifva vår vägvisare till Grand Cañón, antydts som ett säkert vägmärke. När denna kringgåtts, följde vi den af mormonerna anlagda ridvägen ned i en slingrande cañón med tvärbranta, men ej synnerligen höga väggar. Ridten genom denna blef enformig. Alltid samma utsikt, endast kala sandstensväg-gar, som mötte vid hvarje ny krökning. Vi tyckte redan, att vi borde vara nära floden, där vi skulle rasta, och erinrade oss med oro, att vi ej frågat, hvar vi kunde finna ett godt vadställe.

En ny krökning af cañón, och vi äro framme. Dock döm om vår förvåning, då vi i stället för en brusande älf blott finna ett hvitt sandlager utan en droppe vatten. Det gällde således ej att finna ett vadställe, utan vatten för oss och våra hästar. En af oss följde flodbädden uppåt, en annan nedåt. I den senare riktningen träffade vi några navajo-indianer, som visade oss en plats, där skuggan af

Källa: Project Runeberg ·