Sida 9
Förbannelsen
stolen. Hans hustru! Hade hon en gång tänkt på att blifva någons hustru . . . och om hon tänkt någon gång i sina jungfruliga drömmar derpå, inte hade det varit den mörke, förfärlige mannen med det hotfulla draget kring pannan, som hon tänkt på. Snarare hade det väl varit någon af dessa hjeltar med fagra kinder och svallande lockar, som ungmön så gerna drömmer om.
»Vill du bli min hustru?» frågade Curt henne ånyo.
»Inte ännu», vågade hon framstamma.
»Inte ännu? . . . nu skall du afgöra! Nu genast!» utropade han och hans ögon sköto eldkulor, som kommo henne att darra, »jag har nu i 12 långa år sett dig uppväxa under mina ögon, dag för dag har jag sett dig blifva allt fagrare och fagrare, för hvarje dag har jag sett rosens blad slå ut i allt skönare glans . . . nu äro de utslagna . . . nu lyster mig ock plocka denna väna blomma – och nu kommer du med ditt: 'inte ännu'. Vet du hvad . . . tänk om hösten kom med detsamma, om kylan plockade min ros ifrån mig . . . eller om en annan tog den . . . då, hvad hade jag lefvat för . . . hvad hade jag arbetat för . . . nå svara mig!»
»Hvad skall jag svara Er, annat, än att bedja Er om anstånd. Gif mig tid att tänka på och jag vill nog . . .»
»Nej . . . vid den lefvande Guden . . . nu skall du afgöra . . . nu skall du säga ja eller nej.»
Den unga flickan såg upp till Curt, och det smög sig en känsla af hat in i hennes själ emot denne man. Hon visste icke sjelf hvar hon tog kraft ifrån, men liksom utan besinning och nästan fasande för sina egna ord och den verkan de skulle göra, hviskade hon: »nej jag kan icke.»
Det var som om dessa ord återgifvit Curt hela hans kallblodighet. Med ett lugn, som i sanning kunde kallas förförande, sade han:
»Här i detta rum dog din mor, här dog hon med
Källa: Project Runeberg ·