Sida 7
Förbannelsen
Förbannelsen.
Tretton år efter den tidpunkt, under hvilken ofvanskrifna tilldragelse egde rum, satt i samma hus, i det fördömda huset, dettas egare. Skåda vi rätt in i dessa svarta ögon, blicka vi omsorgsfullt på denna dystra hotfulla gestalt, så skulle vi igenkänna Curt Armsköld, hjelten från vår prolog, För tre år sedan hade han kommit åter, glömd och icke mera igenkänd, och under namn af Georgsbrown, amerikanare, hade han köpt huset och inflyttat dit med en ung flicka, hans dotter sade somliga, hans brorsdotter andra, hans älskarinna ett tredje parti. Ingen hade dock talat vid honom, annat än i affärer, och hans hotfulla väsen gjorde, att just ingen ville knyta hans närmare bekantskap. En egen mystisk hemlighet hvilade dock öfver hans personlighet. Vissa tider försvann han, utan att man visste hvart, man talade om hemliga beskickningar och dylikt, men om någon tid kom han åter, men alltid dyster och frånstötande. »Han har haft stora sorger» sade somliga, men andra ruskade betänksamt på hufvudet och sade: »han har begått något stort brott.»
Vare det hur som helst, Curt Armskölds hemlighet var väl förvarad och till och med den vansinnigas dotter, Ellen, som han hade med sig och hvars fosterfader han sade sig vara, anade intet. Hon hade icke mycket minne af det förflutna qvar . . . hon var ju endast 4 år, då hon bortfördes.
Var han natten, så var hon dagen . . . Hon var ljus som en nordisk sommarmorgon; hennes
Källa: Project Runeberg ·