Sida 30
Enleveringen
Just som de skulle lägga sista handen vid verket närmade sig en sjöman som ropade: »Ohoj, löjtnant, hvad tar du dig till, tänker du fira ner lasten och hvad är det för passagerare den der i kappan du. Hvad fan smugglar du i kjortlar du. Ohoj, kamrater! Glo hit skall ni få . . .
Han hade knappt talat ut förr än Klas snabbt som blixten kastade sig öfver honom och innan han hann ropa ut hade han en knif ända till skaftet i sitt bröst. »Nu fort till verket, herre, kom med fort.»
Han firade ner båten, sprang sjelf i och tog emot Ellen, derpå sprang Edgar i båten. Allt detta gick fortare än vi kunna beskrifva. Men manskapet skyndade till och snart var hela besättningen på benen. Edgar och Klas rodde dock af alla sina krafter för att aflägsna sig från skeppet. Man sköt efter dem. Plötsligt uppkom en stor förvirring ombord.
»Vi äro räddade» skrek Klas, »man har upptäckt mästaren.»
»Mästaren?»
»Ah ja», svarade Klas undvikande, »vi kalla kaptenen ibland så.» Och de voro verkligen räddade. De kommo i land dagen derpå och hem till Stockholm, Gud vakar!
Enleveringen.
Curt var gudnås icke död. Han var endast afsvimmad genom den starka stöten, men då hans män kommo in i kajutan funno de honom med återvaknad sans fast oförmögen att röra sig ur stället; de buro honom till sängen. »Hvar äro de?» var hans första fråga. Sjömännen pekade utåt hafvet. En förfärlig glöd lyste i Curts öga. »Styr till Stockholm», sade han matt men ändå bestämdt, och hans befallning åtlyddes utan prut. Nästa dag var man på redden igen, och Curt fördes upp till sitt hus, der han snart
Källa: Project Runeberg ·