Sida 13
Hur en ordenslokal ser ut
den I veten, att man ej gerna bryter. Detta skepp uppkommer hit om tre veckor.»
»Bravo», ropade de närvarande, »hurra för mästaren!»
»Som I veten», fortsatte Curt, efter att med en böjning på hufvudet hafva besvarat deras hyllning, »har jag varit sjöman före den tid jag blef mästare i denna orden. Viljen I nu anförtro detta skepp åt mig och låta mig dermed handla efter eget behag till nästa sammanträde sker eller i dag tre månader till?»
Härtill lemnade de närvarande sitt bifall.
»Då förklarar jag sammankomsten vara afslutad och tackar bröderna för deras förtroende.»
Härmed var, om man så får säga, den officiella delen af festen slut. Men derpå började den mera enskilda. Man drog fram ett ankare som var fyldt med vin och började ett pokulerande och ett drickande, som skulle förvridit hufvudet på andra än dessa väldiga naturer.
Långt in i hörnet satt emellertid en ung man, som tillföljd af hans bleka hy och afmagrade gestalt utgjorde en ytterlig motsats mot de andra. Han läppjade helt litet på bägaren och tycktes föga road af de andras skämt. Curt gick fram till honom och slog honom på axeln. Den unge mannen såg upp med slö likgiltighet, som om hela verlden icke angått honom det ringaste.
»Hur står det till, Klas», frågade Curt.
»Illa, mästare.»
»Ah! en rask karl glömmer lätt sådana der småsaker. Vill du ha något, så säg?»
»Nej mästare, ingenting.»
»Är det någon vacker flicka som leker dig i hågen, eller vill du hafva pengar?
»Nej, mästare.»
»Nå hvad felas dig då? Ångrar du att du gifvit dig till oss?»
Källa: Project Runeberg ·