Sida 14
Hur en ordenslokal ser ut
»Inte det heller. Men jag vill ha verksamhet, jag vill arbeta.»
»Jaså, du är ärelysten; nå det låter höra sig. Välan Klas, du skall få något att göra och det af sådant slag, att du aldrig kan ha tänkt dig maken. Hör hit, go' vänner! Ni ser ju denne här unge mannen, som nyss inträdt i vår orden. Han har förr varit sjöman och jag utnämner honom härmed till löjtnant på vårt skepp. Är du nu nöjd?»
Den unge mannen såg upp och ett drag af tillfredsställelse for öfver hans ansigte. Snart sjönk han dock tillbaka i samma likgiltighet och det var med ett slags medlidsamt smålöje han emottog de andras lyckönskningar.
»Nå, är du nu nöjd, Klas?»
»Nej kapten.»
»Vid alla djeflar, du har ett oförnöjdt sinnelag, min vän, och hvad fattas dig mera?»
»Allt.»
»Allt?»
»Ja, allt, ty hedern är allt i lifvet. Hvad är jag och hvar är jag! Jag tillhör ert förbund, det är sannt, och det är derför mig fattas allt. Då andra kunna gagna menskligheten och älska sitt land och arbeta för det, hvad kunna vi göra? . . Kriga mot alla menniskor och icke öppet med svärd i hand utan lömskt och lönligt som tjufven om natten med dolken till vapen. Detta land, som födt oss alla, dess lagar kränka vi, dess lugn störa vi. Och hvad beträffar oss sjelfva — fridlösa, utan aktning hvarken hos andra eller för oss sjelfva . . . fram och oupphörligt fram . . . men icke som andra mot ljus, frihet och Gud, utan mot det onda, mot brottet, mot eländet . . . mot schavotten. Se der mästare, hvad som fattas mig.»
Under det den unge mannen talade värmdes hans drag. Hans åhörare, som först ville rusa på honom, stannade liksom fastspikade vid de förfärliga ord han
Källa: Project Runeberg ·