Sida 34
människonaturen i sitt ursprung var fullkomligt god, och att den skulle återtaga denna egenskap, så fort man fått bort de samhällsformer, som gjort den dålig. Tyvärr, var det franska folk som utförde revolutionen ej det folk som Rousseau drömde om.
Hos Rousseau fans, som vi sett, hela den moderna socialismen i sitt frö. Men det fans i Frankrike före revolutionen ock en skola, som hyllade fullständig kommunism med egendomsgemensamhet och offentlig uppfostran. Den saknade dock bärare med Rousseaus värme och eld.
8. Upplysningslärornas spridning.
Den stora spridning upplysningsfilosofiens läror erhöllo i Frankrike berodde naturligtvis i första rummet därpå att de rörde vid allmänna samhällslidanden, men i andra rummet därpå att de framställdes i en så behaglig och intresseväckande form och voro uppburna af en så varm öfvertygelse. Den franska framställningskonsten har i alla tider utmärkt sig för en liflighet och klarhet, som äro drag i nationallynnet; men sällan har denna konst stått högre än hos upplysningsfilosofiens främste män. Och det som gaf kraft och glöd åt deras ord var harmen öfver orättvisorna, känslan af mörkrets och nödens fasor.
Och dock var denna litteratur uppammad inom de förnäma kretsarna, i den fina världens salonger. Litteraturens stormän voro hjältar inom det franska sällskapslifvet, och debatterandet af deras satser var just en älsklingssysselsättning för tidens eleganta dagdrifvare. Att dessa nya teorier, som i själfva grundvalarna angrepo den förvända samfundsordning, i hvilken de privilegierades undantagsställning hade sitt stöd, att dessa samma teorier kunde vinna anklang just bland dessa privilegierade, kan synas underligt. Men i själfva värket är det lätt förklarligt. Dessa salongsmänniskor stodo, som vi mer än en gång anmärkt, utanför all samhällsvärksamhet och nöjde sig med att vara blotta åskådare. Men ingen har så godt om
