Gud i naturen

som nu kommer att taga vårt intresse i beslag; efter skådespelet i salonen, efter ouverturen och åskådarnes samtal, låtom oss lyfta ridån som döljer för oss den verkliga scenen, och låtom oss inträda på teatern. Naturen sjelf är dennas osynlige maskinist. Låtom oss försöka att öfverrumpla henne! och invaggom oss i den förhoppning att hon ej är nog klyftig, och att hon dessutom icke har något skal att undandraga sig vår stränga undersökning.

*

II.

Väsendenas ursprung.

Skapelsen enligt den antika och den moderna materialismen. — De frivilliga aflelsernas historia (generatio spontana). — Huru hypotesen om de frivilliga aflelserna icke beröra Guds person, — Deras villfarelse och fara, som tillstädja sig att täta Gud inträda i deras diskussioner. — Att arternas successiva uppträdande kan vara naturkrafternas resultat, utan att ateismen vinner något på denna hypotes. — Är bibeln ateistisk (gudsförnekande)? — Väsendenas ursprung och ombildning- — Växtriket; djurriket: menniskoslägtet. — Menniskans ålder. — Att alla geologiens, zoologiens eller arkeologiens fakta icke oroa den naturliga teologien.

»Vid den första vårens värme svingade sig de flygande djuren, de många olika fåglarna, fria ur födelseägget. Så se vi under de herrliga sommardagarna insekten frigöra sig från sitt bräckliga omhölje, begärlig efter lif och näring. Då aflade jorden menniskoslägtet; vattnet och elden, som marken gömde, jäste och bragte på de brantaste ställena de befruktade frön till att växa, hvilkas lefvande rötter sänkte sig djupt ned i jorden. När tiden medfört deras mognad och sönderslitit det hölje som fängslade dem, flyktar hvarje embryo undan, utledset vid jordens fuktiga barm, och bemäktigar sig luft och dager. Mot dem riktas jordens klufna porer, och mjölkfloder, samlade i dess