Sida 48
blind, död materia, sammansatt af elementer, ur stånd att styra sig sjelfva, hvilka ej tänka eller verka af sin egen impuls, och att, på rymdens osynliga gångstigar, såväl som i safvens eller blodets kanaler, det, som grupperar atomerna, leder molekulerna och styr verldarna, är en kraft, som uppenbarar på samma gång sin upphofsmans plan, vilja, intelligens, vishet och makt.
*
II.
Himlen.
Stjernverldens harmoni. — L. de Kepler. — Allmän attraktion. — Omloppsbanornas och rörelsernas ordning. — Att kraften beherrskar materien. — De astronomiska lagarnas förnuftsenliga karakter; vilkor för universets varaktighet. — Makt, ordning, vishet. — Ateistisk förnekelse; sällsamma beskyllningar mot organisatorn: besynnerliga inkast mot mekanikern. — Är det sannt, att det finns något tecken af förnuft i naturens byggnad? — Svar till Gudsdomrarne.
Betraktelsen af den jordiska naturen företer obestridligen sina särskilda behag för den bildade, hvilken i de skapade väsendenas organisation ser den oafbrutna rörelsen hos de atomer af hvilka de äro bildade, och den ständiga vexling som eger rum mellan allt. Vi beundra med rätta lifvets uppenbarelser på jordens yta. Solvärmen, som bibehåller flodernas och hafvens vatten i flytande tillstånd, höjer safven upp i trädens kronor samt kommer örnarnas och dufvornas hjertan att klappa. Ljuset, som sprider grönska öfver ängarna, närer växterna med en okroppslig andedrägt, förser atmosferen med dess undransvärda skönheter. Ljudet, som susar i bladverket, sjunger i skogsbrynet, sorlar vid hafsstranden. Med ett ord, det är de fysiska krafternas ömsesidiga samband, som förenar lifvets hela system under samma lagars broderskap. Men lika varm som den genom
