Sida 283
Fjerde Boken.
VARELSERNAS OCH TINGENS BESTÄMMELSE.
Der Geist in der Natur.
——
I.
Naturens plan. — De lefvande varelsernas byggnad.
De äro vilseförda och löjliga, som hänföra allt till menniskan. — De äro likaledes vilseförda, som förneka tillvaron af en plan i naturen. — Lifvets organiserande lagar förråda en förnuftig orsak. — Organernas och sinnenas beundransvärda byggnad. — Ögat och örat. — Hypotes om de lefvande varelsernas bildning under makten af en allmän instinktartad kraft. — Hypotes om arternas ombildning. — Alla hypoteserna kunna ej tillintetgöra visheten i naturens plan.
Då jag en vacker sommarafton aflägsnade mig från staden, gick jag igenom en liten dunge af gamla lindar, vid hvilkas fötter ett tiotal unga flickor sprungo om hvarandra. Dessa glädtiga barn lekte hök och dufva under de sekelgamla träden, hvilka utan tvifvel sett ett stort antal unga slägten efterträda hvarandra under deras tysta löfhvalf. Hvarom drömde dessa orörliga träd? Huru många solar hade de sett uppgå öfver sina hufvuden? Tänkte de på prakten i den urgamla glans hvarmed jorden var så ståtligt smyckad under sina vårdagar? Hade de en obestämd kunskap om växtrikets vigt och storheten af dess roll i det jordiska
