Sida 356
Femte Boken.
GUD.
Religionen genom Vetenskapen.
——
Gud.
Gud i naturen, en lefvande och personlig kraft, de atomistiska rörelsernas orsak, fenomenemas lag. harmoniens ordnare, verldens verkande förmåga och upprätthållare. — Menniskan skapar Gud efter sitt beläte. — Villfarelsen i deras lära, som tilldelar Gud menniskoskapnad (antropomorism). — Den grekiske filosofen Xenofanes för 2,400 år sedan. — Guds väsende är ofattligt. — Intet menskligt system kan bestämma det. — Gudsbegreppets olika former enligt menniskorna. — Vetenskapens Gud. —De sista betraktelserna öfver läran. — Allmän slutledning. — Epilog.
De betraktelser, med hvilka vi taga oss friheten afsluta vår allmänna bevisning, äro snarare en syntes, än en slutmening, och om det är sannt, att vetenskapen och poesien äro nära förenade i betraktelsen af naturen, kunna vi icke med skäl förbjuda den poetiska känslan att visa sig uti dessa sista intryck, som verldens skådespel utöfvat på vår tanke.
Det skulle knappast vara af nöden att nu egna ett särskildt studium åt Guds sak, ty vi hafva kämpat för denna sak alltifrån första sidorna af denna försvarsskrift, och alla våra särskilda slutledningar hafva fört till detta yttersta mål. Det är dock gagneligt att ända dem med en allmän slutledning. På samma sätt som naturforskaren, botanisten, matematikern, landtmätaren, konstnären eller skalden, efter
