Sida 25
Första Boken.
KRAFTEN OCH MATERIEN.
Numeri regunt mundum.
——
I.
Redogörelse för problemet.
Vetenskapens roll i det moderna samfundet. — Dess makt och dess storhet. — Dess gränser; dess böjelse att öfverskrida dem. — Vetenskapen kan ej gifva någon bestämning af Gud. — Den samtida ateismens allmänna slutledningskonst. — Invändningar mot den gudomliga tillvaron, hemtade ur lagarnas oföränderlighet och den innerliga föreningen mellan kraften och materien. — Deras illusion, som förfäkta eller förneka. — Villfarelser i bevisningen. — Hela frågan sammanfattas i bestämmandet af de ömsesidiga förhållandena mellan kraften och materien.
Det sekel, hvari vi befinna oss, skall en gång stå i outplånliga bokstäfver inristadt på historiens taflor. Sedan den antika civilisationens aflägsna århundraden har intet tidehvarf sett, såsom vårt, detta menniskoandens stolta uppvaknande, i det han förfäktar på samma gång erkännandet af sina rättigheter och sin makt. Verlden är ej längre denna medeltidens jemmerdal, dit själen kom, för att begråta den förste fadrens fel och der hon trodde sig, genom att isolera sig i klostret och bönen, vinna en plats i paradiset, i det hon pinade sin kropp i tagelskjortan och askan. Intelligensens arbeten äro ej mera dessa långa, dunkla och oändliga diskussioner öfver en ofruktbar metafysik, byggda på knappnålsspetsar, uppförda på skolastikens hårklyfverier, åt hvilka stora
