Sida 173
VIII. Skuggan
dem, men småningom föreföll det honom, att de små ljuspunkterna liksom stannade och liknade de matta stjärnor, hvilka han nyss betraktat. Först efter en lång stund väcktes han af röster från gatan och såg ut.
Mellan husen på andra sidan sträckte sig en mur, och på marken brann en eld. Vid elden satt Kristus, omgifven af några få uppriktiga anhängare och vänner. Ett par steg bakom honom aftecknades hans skugga, förstorad på murens jätteblock.
Då tog Johannes, hans älsklingslärjunge, tankspridd ett svartnadt kol och lät det följa skuggans linier, till dess han aftecknat mästarens hela gestalt på muren. Därefter lät han kolet falla och fördjupade sig i samtalet.
Nästa morgon, då Hans Alienus åter stod vid fönsterluckan och såg folket gå förbi, stannade många och betraktade teckningen på muren.
— Det där föreställer en skoflickare, ty han är krokig i ryggen, — sade skoflickaren.
— Du far med tomt tal, — svarade fruktförsäljaren. — På den framåtlutande ställningen synes bäst, att det är en fruktmånglare, fast man glömt att rita dit korgen på hans rygg. Den halföppna munnen visar tydligen, att han ropar: Köp granatäpplen! Kom och köp! Kom och köp!
Källa: Project Runeberg ·