Sida 123
Unionen under Margareta och Erik. 1389—1434
ciskanernes klosterholme. En annan bro ledde till holmen, på hvilken låg* helgeandshuset, i hvilket sjuklingar, svaga och fattiga fingo hemvist och ro.
På malmarna funnos äfven hus, men det mesta af det inhägnade rummet användes till trädgårdar. På söder fans den heliga Maria Magdalenas kapellT liggande på fattigkyrkogården; åt motsatta sidan synes hafva funnits ett så kal-ladt kalvarieberg, bilder ur Kristi lidandes historia stälda längs en brant väg, uppfor hvilken man gick eller knäböjande makade sig fram för att framför hvar bild bedja. Norrmalm var utan tvifvel mera betydande. Brunkebergs sandås gick ända fram till Norrström.* I öster derom låg den helige Jakobs kyrka ned mot vattnet, som då intog den nuvarande Kungsträdgårdens plats; litet längre bort anlades under unionstiden den helige Görans kapell och hospital, en tillflyktsort för spetälska och vägfarande. Åt vester låg den heliga Klaras kloster. Många qvarnar funnos i Söderström och Norrström. Hela staden omgafs af en pålad bro ett stycke från stranden, vid hvilken skeppen lade till och inom hvilken borgarne kunde i orostider införa sina egna fartyg. Yid stadskyrkan fans en skola, i hvilken det tillkom magistraten att tillsätta lärare. Slottet, om hvilket några närmare uppgifter förekomma i nästa kapitel, var ganska betydande eller kunde åtminstone vara det, derest man underhöll dess försvarsverk.
Inom Södermanland (Sudermannaland) lågo vid Östersjön städerna Nyköping, Trosa och Telge. Nyköping (Nyköpung) hade tvenne kyrkor, ett gråbrödrakloster och ett helgeandshus; inloppet till staden försvarades af Nyköpings hus, som på konung Albrekts tid undergick en grundlig reparation. Trosa var obetydligt, lika så Telge (Tälgia), hvilket dock, i följd af sitt läge på näset som skiljer Östersjön och Mälaren, ofta användes som niötesort och skyddades så väl mot norr som mot söder af befästningar vid Karlsholm och Brandaborg, det senare troligen detsamma som Tälgia hus.
I Södermanlands fruktbara och på sjöar rika dalar fans af gammalt en betydande bygd, och det är derför helt naturligt, att flere af de förnämligare ätterna här hade sina hufvudgods. Bland dem kunna vi nämna Nynäs (Nyanäs) i Rönö (Röna) härad, nära hafvet, tillhörande Bo Jonsson och hans arf-vingar, bland dem södermanlandslagmannen herr Nils Erengislesson; Tärnö (Tärna) vid Långhalsen, hvilket blef stamgods för den svenska braheätten; Åkerö (Akirö) i Yngaren, som tillhörde ätterna Natt och dag och Svarte Skåning; Lagmansö vid vestra ändan af Långhalsen, tillhörigt Sparrar och Sturar (tre sjöblad); Ådö (Adö), vid Båfven, tillhörigt ätten med den tillbakaseende ulfven. Bort i hjelmartrakten låg Juli ta cistercienserkloster. I östersjötrakten lågo Gäddaholm (nu Tureholm), tillhörigt en ätt hvilken förde namnet och vapenbilden Gädda, Nynäs i Ytra Törs (nu Sotholms) härad, tillhörigt ätten med en tillbakaseende ulf i vapnet, Hammarstad, tillhörigt ätten, som plägar betecknas, på grund af den klufna tvefärgade skölden, med namnet Natt och dag på längden, Årsta (Arsta) i samma härad,# tillhörigt tyska orden i Livland och säte för en ordenskomtur (kommendör), Tyresö (Tyrisede), som vid unionstidens böljan hade samma egare som Hammarstad, vidare Erstavik, m. fl. Det
Källa: Project Runeberg ·