Sveriges medeltid, senare skedet, från år 1350 till år 1521

Årsta (Arsta), som ligger invid Stockholm, tillhörde höfvidsmannen på Stockholms hus, den aktade Hans Kröpelin. Från Nyköping gick en väg norr ut till mälardalen, ett stycke i vester om Bo Jonssons fasta slott Gripsholm, som af drottning Margareta inlöstes för kronan, och upp till Strengnäs (Strängenäs), biskopsstad med domkyrka, svartbrödrakloster, två kapell och ett hospital. Längre öster ut, i Selebo (Sylbo) härad, låg Räfsnäs, tillhörigt Sturarne med de tre sjöbladen; norr ut, men inom samma härad, lågo Tyn-nelsö, hvarest strengnäsbiskopame under konung Albrekts tid hade uppfort ett fast hus, och Lagnö, som tillhör4e ätten som kallats tillbakaseende ulf, samt ätterna Lilje och Tott. Vester ut från stiftsstaden lågo Vårfruberga (Varfruberga) kloster för nunnor af cistercienserorden, Fiholm, som från konung Valdemar Birgerssons ättlingar inköptes af drottning Margareta, den obetydliga staden Torsharg (nu Torshälla), Eskilstuna, kloster för munkar af johanniternes orden, och det befästa Sundby (Sundaby) vid östra spetsen af Hjelmaren, hvilket en tid tillhörde blåätten.

Nerike (Närilce) var omslutet af skogar och berg, hvilka voro rika pa malm. I norr låg Nora (Noraskoga) bergslag, i söder Nerikes stålberg; mellan de två låg slätten som omsluter Hjelmaren, i hvilken sjö låg på en landtunga (löksholms gods, tillhörigt ätten Natt och dag. Helt nära Svartåns utlopp i Hjel-marens vestra ända, vid den stora vägen, som kom öfver Tiveden från Vestergöt-land och gick till mälarlandskapen, låg af gammalt staden Örebro (Örabro), ] med en kyrka och en skola samt ett antagligen under unionstiden anlagdt kloster, tillhörigt karmeliternes orden; invid staden fans en vigtig fästning. Längre bort i sydvest låg Riseberga kloster för nunnor af cisterciensernes orden.

Vestmanland (Vestmannaland) kallades under medeltiden landet mellan Arbogaån och Sagån (Sävuström). Väg gick genom landskapets bördiga kusttrakt, från trakten af Arboga till Vesterås och vidare till uplandsgränsen. Arboga (Arbuga) var en icke obétydande köpstad, i hvilken bergslagens in-byggare kunde inköpa de varor, som från Stockholm fördes ut till mälarstäderna; här funnos tvenne kyrkor, ruiner af en tredje samt ett gråbrödra-kloster och ett helgeandshus. Köping (Köpung), som ännu stundom nämdes med sitt gamla namn Laglösa köpung, i sig sjelft föga betydande, hade vid denna tid en viss vigt genom det invid staden liggande Köpings hus, upp-fördt på 1370-talet. Dess fogde hade tidtals vestra delen af Vestmanland (Åkerbo, Akirbo, härad) i förläning. Ibland låg hela landskapet under fogden på Vesterås hus, anlagdt på 1390-talet. Staden Vesterås (Aros eller Vesteraros) hade en biskopskyrka och tvenne sockenkyrkor, ett svartbrödrakloster, skola och helgeandshus. Bland sätesgårdar kunna nämnas: Ervalla (Ärvalla), längst bort i sydvest, som blef stamgods for en norsk ätt, som i vapnet förde tre rosor; Ridö, i Mälaren, i söder från Vesteråsfjärden och som innehades af riksmarskarne herr Karl Ulfsson till Tofta och herr Sten Bengtsson (bjelke) och sedan af den senares raåg herr Sten Pedersson (stjerna), en tid marsk hos konung Karl Knutsson; Ängsö, som innehades af Bjelkar, Oxenstjernor, Sturar och Sparrar. Flere stora gods i kusttrakten tillhörde biskoparne i Vesterås.