Sida 126
Unionen under Margareta och Erik. 1389—1434
sala och blef i deras händer farligt för den borgerliga ordningen i landet. Inom Stäkes län (Bro, Håbo och Erlinghundra härad) lågo Arnö, erkebiskopames gamla bostad, Sko kloster, för nunnor af cisterciensemes orden, och Vängarn (Vinagarna), som hade olika egare, bland andra herr Knut Uddsson (af vins-torpaslägten) och herr Eskil Isaksson (baner). Staden Sigtuna, med fyra kyrkor och ett svartbrödrakloster, hade allt sedan Stockholm anlades ständigt sjunkit i betydenhet.
Under fogden på Upsala kungsgård (på Islandet) låg en stor del af norra Upland. Staden Upsala var väl icke af synnerlig vigt som handelsstad, den var så mycket mer betydande i kyrkligt hänseende. Till domkyrkan strömmade skaror af pilgrimer, som ville bedja vid den helige konung Eriks graf. I närheten låg den starka erkebiskopsgården (der nu Gustavia-num och exercitiehuset ligga). Ett torn på domkyrkohöjdens östra sida be-herskade staden; der nedanför, på det nuvarande Riddartorget, låg den helige Eriks kapell, vid Dombron låg helgeandshuset. På östra sidan om ån lågo de två åt Vår fru och den helige Peter helgade sockenkyrkorna och ett grä-brödrakloster. I närheten af domkyrkan, i utkanten af staden, låg Treenighets- eller Bondkyrkan. I vester, utanför staden, anlades på 1400-talet ett hospital, som vanligt invigdt åt den helige Georg eller Göran. Skolän i Upsala var större än i de andra stiftsstäderna och här anlades mot medeltidens slut ett universitet. Af sätesgårdarna i norra Upland förtjena att nämnas Vik, som egdes af Bjelkar och genom arf tillföll herr Nils Klausson på Vik, af en skånsk slägt, den äldre herr Sten Stures kusin, Salsta (Salista), tillhörigt Oxenstjernoma, Örby, som tillhörde bjelke- och vasaätterna, Aspnäs (Aspanäs) vid Tämnaren (Tempner), som gick genom arf från Sparrar till slägten med en tillbakaseende ulf i vapnet.
Under fogden på Stockholms hus låg den sydöstra delen af landskapet. Här lågo Lindholm, konung Gustaf I:s födelseort, Vasa, den s. k. vasaätteiis stamgods, Djursholm vid Värtan, hvilket egdes liksom det närliggande Fry dsvik (nu Frösvik) af herr Nils Jönsson (oxenstjerna), farbroder till erkebiskopen Jöns Bengtsson, och Östanå (Östana), som tillhörde banerslägten. På gränsen mellan Stockholms och Upsala fögderier, liksom mellan de två folklanden Attunda- och Tiundaland, låg Mora äng, på hvars kungssten den på stället valde konungen uppsteg för att af de närvarande mottaga hyllning. Under detta tidhvarf skedde konungavalet ej längre i öfverensstämmelse med landslagens bud, men man höll till en början noga på hyllningen vid Mora; man fäste härvid så mycken vigt, att man invid den stora stenen lade hällar med inskrifter som omtalade den ene eller andre konungens hyllning. Kungsstenen försvann redan under medeltiden; till värn för de andra, under tidernas lopp skadade stenarna är för närvarande en liten stenbygnad uppförd (fig. 108).
Längre åt norr, i östra Rodens och Östhammars fögderier, lågo sätesgårdarna Penningby (Penningaby), som tillhörde bondeätten, men sedan öfver-gick till Sturarne med natt-och-dag-vapen, Bjömö (Biömö), vid Norrtelge-viken, som tillhörde Vasar; Norrtelge (Tälgia eller Norra Täliä) var denna
Källa: Project Runeberg ·