Sida 127
Unionen under Margareta och Erik. 1389—1434
tiden en gard tillhörig erkebiskopame. Östhammars stad, invid hvilken lag ett litet fäste, der fogden bodde, var anlagd vid en vik, som oupphörligt igenfyldes, så att staden till sist flyttades (1491) till Öregrund. En del af norra Roden var förenad med Gestriklands (Gestrikalands) fögderi. Här fans en stad, Gefle (Gäfle), ännu föga betydande, och litet längre in i landet Gaddåborgs fäste, anlagdt af vitaliebröderne, men tidigt förstördt. Tillgången på myrmalm gaf anledning till bergsbruk, som af konung Kristofer hugnades med privilegier.
Återstoden af Sverige, vår tids Norrland, företedde ett väsentligen olika skaplynne mot de södra hufvuddelarna af Sverige; här fans en mera
108. Mora iiujr i Upland.
Huset uppfördt hr 1770-
splittrad bygd och folket var i hög grad hänvisadt till att lifnära sig med bo-^ skapsskötsel och jagt. Kolonisationen, som följde kusten och elfvarna, var i vissa delar ganska gammal. Detta gäller särskildt Helsingland (Helsingaland) och Medelpad (Mädalpada), i viss mån äfven Jemtland (Jämtaland), genom hvilket landskap den stora vägen till norra Norge gick. Jemtland räknades dock allenast i kyrkligt hänseende till Sverige. Ingen stad fans denna tid vid hela vestra kusten af Bottnen, allenast en handelsplats, Hernösand, ej heller annat fäste än Faxaholm, helt nära den nuvarande staden Söderhamn. Ett enda fäste fans inne i landet, Styresholm vid Ångermanelfven.
Landet kring den norra delen af Bottnen hade af denna fått benämningen Norrbotten. I det inre af landet bodde lappar och finnar, till hvilka birkarlarne färdades i handelsresor. Allt ifrån första delen af 1300-talet ifrade
DiaitizedbvG00
Källa: Project Runeberg ·