Sida 128
Unionen under Margareta och Erik. 1389—1434
man i Sverige for att utbreda odlingen inom dessa trakter, som nästan helt och hållet lågo bortom gränsen för den hedna tidens Sverige. Det dröjde naturligtvis länge, innan det för odlingen nyvunna landet kunde indragas i de häfdvunna administrativa förhållandena, så mycket mer som till en början fullständig skattefrihet förunnades nyodlarne. Från svensk sida ansågs landet intill Uleelf utgöra dess koloniseringsområde, men ehuru således den svenska andelen af Norrbotten var den större, lades till en tid allt landet under fogden på Korsholm i Finland. År 1441 afeöndrades från dennes län den del af landet, som räknades till erkestiftet, och ungefär längs Torneelf gick gränsen mellan hvad man derefter kallade Vesterbotten och Österbotten.
Birkarlarne eller lappfarame hade sina hufvudorter i Pite, Lule och Tome och hade de olika lappområdena fördelade sinsemellan. För den säkerligen mycket vinstgifvande handeln erlade de en ringa skatt af gråskinn. En lappfogde var tillsatt för att mot birkarlarne häfda lapparnes rätt.
Större delen af Österland eller Finland hade enahanda natur som det nordligaste Sverige och egde således helt ringa betydelse för landet i det hela. I kusttrakterna hade svenska nybyggare nedsatt sig. I det inre bodde de olika finska stammarna. I medeltidshandlingar omtalas derför helsingerätt som motsats till finsk eller karelak rätt.
Åland (Aland) jemte kringliggande öar hade svensk befolkning och lydde vanligen under fogden eller höfvidsmannen på Kastelholms (Kastala-holms) hus. På Tiockakarl (nu Kökar), en ö långt bort i sydost, fans ett gråbrödrakloster. — Det egentliga Finland, med svensk befolkning på öarua och delvis på kusten, lydde under höfvidsmannen på Åbo (Åbo) hus; i staden funnos den stora domkyrkan, ett svartbrödrakloster, ett helgeandshus, ett hospital och en skola. Sydost om Åbo låg, i skärgården, biskoparnes vistelseort Ku stö. I nordvest från staden anlades år 1443 ett birgittinskt kloeter, som fick namnet Nådendal (Nadendal), och der invid uppväxte ganska hastigt en stad. — Sataknnda (Satagund) hade få svenska nybyggen; fogden bodde pä Kumo kungsgård. Nära Kumoåns mynning låg Ulfsby köping. Raumo, med ett kloster samt en kyrka, erhöll stadsrätt år 1444. — Österbotten med svensk bygd vid kusten låg, såsom redan är nämdt, under höfvidsmannen på Korsholm r äfven kalladt Krytzeburg. — Tavastland (Tavestaland) låg under höfvidsmannen på Tavastehus (Tavestahus). — Nyland med öfvervägande svensky befolkning var fördeladt i tvenne områden; det vestra låg under höfvidsmannen på Raseborg (Rasaborg), som hade blifvit anlagdt af Bo Jonsson, det östra låg till en början under en fogde som bodde på Borgå (Borga) kungsgård vid staden af samma namn, men lades sedan under höfvidsmannen på Viborg och förenades sålunda med Karelen, landet mellan Kymmeneelf och Vuoksen. I vestra delen, det nuvarande Savolaks, anlades af Erik Axelsson (Tott) 1475 Olofsborgs fästning, som sedan fick namnet Nyslott. Det sydost derifrån liggande Keksholm blef först under följande tidhvarf vunnet åt Sverige. Vid Viborgs hus uppväxte redan under 1300-talet en stad, som hade kyrka, skola, hospital samt så väl gråbrödra- som
Källa: Project Runeberg ·