Sveriges medeltid, senare skedet, från år 1350 till år 1521

honom tro ocli lydnad, geuom en gåfva förmå den norske erkebiskopen att .sjunga psaltaren i Trondhjems domkyrka, och Roskildes domkapitel hade fatt åtaga sig detsamma till tack för det konungen till dess kyrka hade förärat •den heliga Maria Magdalenas hand, hvilken han hade köpt för en mycket dryg summa penningar. Man har svårt att förstå, att denne Erik, som sålunda ifrar för gudstjensten och -i hvars skrifvelser derom förekomma de vackraste, ädlaste uttryck, är samme man, som skrifver till påfven ett bref så -ohöfligt, att påfven låtsar antaga, att en annan skrifvit det utan konungens vetskap, samme man, som omhuldar en Jöns Jerekinsson och lemnar hela riken utan regering och vård. Men i det ena som i det andra finna vi hos honom •en okuflig lidelsefullhet och oförmåga att beherska sig, som till sist vållade lians fall.

Hos fru Margareta finna vi samma margfaldiga fromhetsgemingar, men vi varsna icke hos henne äfven i dem hersklystnaden. Mot de andlige var lion mycket ödmjuk. När hon, såsom sedermera äfven drottning Filippa, hade blifvit upptagen till s. k. yttre syster i Vadstena kloster, kysste hon af tacksamhet hvar nunna och munk på handen. En af bröderne var allt för blygsam och ville skyla handen med en flik af sin kappa, men drottningen tillät •det icke; var hon hans syster, skulle hon ock få kyssa hans bara hand. Hennes .stora gåfvor till kyrkor och kloster äro redan omtalade. Före sin död afsatte hon ett tusen nobler, som skulle användas till pilgrimsfärder i hennes ställe •och till hennes själs fromma: sex män skulle gå till Jerusalem, Betlehem och •den heliga alexandrinska Katarinas graf på Sinai, sju män skulle besöka alla Romas kyrkor, tre gå till den helige Jakob i Compostella, tre till de helige ire konungar i Köln, fem till det heliga blodet i Wilsnack (en kyrka i Branden-burg, hvarest man förevisade bloddrypande kostior), en till den heliga Birgitta, en till den helige konung Olaf, en till den helige Erik, en till den helige Knud, en till hvar af sju städer i de tre nordiska länderna, hvarest hnnas vårfrukyrkor, en till hvart af de fem ställen i de tre rikena, hvarest hunas heliga kors, deribland ett i Solna vid Stockholm och ett i Hattila i Finland — tillsammans skulle 83 personer besöka 48 olika vallfartsorter. Icke blott helgonen gjorde under, utan det fans äfven undergörande bilder. En .sådan af mycket stort anseende, en bild af Kristi nedtagande från korset, fans i Stockholms dominikanerkyrka; man gjorde löften till denna bild icke blott öfver allt i Sverige, utan äfven i Tyskland, ja, i Spanien. Dåliga kyr-hans män funnos som sökte vinning af hopens fromma lättrogenhet. Några munkar i Skåne hade skaffat sig en bild af den korsfäste, hvars ansigte de satte i rörelse medelst dolda snören. När folket hade strömmat samman, vreds bildens anlete bort och munkarne sade: »Tagen hit rikliga gåfvor till •oss fattiga bröder och den korsfäste vill åter se på eder.» Ingen var sparsam, när det gälde att få andel i ett sådant under.

Men gafvorua denna tiden bestodo icke allenast i jordagods och penningar, de afsågo icke allenast att åvägabringa vällefnad. Under konung Albrekts oroliga regering synes hågen att åstadkomma några monumentala