Sida 293
Motstånd mot unionen. 1434—1470
Norge (hvilket han hade afträdt allenast under förutsättning af fred mellan rikena), sitt land Gotland och annat som danskarne utan någon rätt hade lagt under sig.
Sedan en pest, icke stort lindrigare än digerdöden, hade hemsökt norden under loppet af år 1451 — allenast i Stockholm sägas nio tusen menniskor hafva dött — skulle nu krigets styggelser sprida död och bringa mången ur god l>ergning till tiggarstafven. Det var icke konung Karls mening att söka eröfra Skåne, hvars gräns han nu hotade, utan allenast att genom ett härjningståg efter tidens sed låta inbyggarne känna krigets nöd, hvarigenom i Dan-
221. Vä kyrka, södra sidan. Skåne.
mark kunde väckas en önskan att snart få fred. Den svenska hären, som i februari 1452 ryckte in i Skåne, skildras af rimkrönikan såsom synnerligen präktig. Konung Karl sjelf hade skriftligen uppsatt fålttågsplanen och under honom fördes befälet af marsken herr Sten Pedersson (vapen, fig. 219). Som det var vinter, sändes i spetsen för hären skidrännare och efter dem deras baner med den helige Görans bild. Så följde konungen sjelf med hundra femtio ryttare, föregången af skyttebaneret med bilderna af de heliga konungarne Erik och Olaf och efterföljda af tjugu kärrebyssor, som drogos på slädar (jfr fig. 111). Efter dem bars hufvudbaneret, med bilden af jungfru Maria och barnet i
Källa: Project Runeberg ·