Sida 292
Motstånd mot unionen. 1434—1470
erhöll bud om dessa röfvaranfall och ett uppsnappadt bref från konung Kristiern till en norsk riddare, uti hvilket upplysningar förekommo om tio danska krigsplanerna, sammankallade till trettonde dag jul 1452 ett rådsmöte i Stockholm, vid hvilket man beslöt att förekomma danskarne. Omfattande rustningar foretogos, icke ens de andlig fritogos från att erlägga krigsgärd, ehuru erke-biskopen formligen bestridde deras betungande. Frälsemän och borgare, bergsmän och bönder uppbådades, efter landslagens bud, att möta vid landamäret, nere i Markaryds socken, i sydligas Finveden. Konungen föreslog, att man skulle i: . öfver gränsen, hvartill det uppbådade krigsfolket icke var skyldigt; också gjorde rådet invändningar, men konungens skäl, att det var bättzv att föra kriget i fiendens land, segrade. En krigsförklaring afsändes till Danmark, i hvilken framhölls, huruledes detta rikes män hade brutit det fredsfördrag som blifvit ingånget i Halmstad och dervid icke ansett det nödigt
220. Kyrkan i Vår frus och den helige Peters nunnekloster i Lund.
219. Marsken herr Sten Peders-sons sigill (stjernn).
att på förhand underrätta om kriget; konung Karl hade icke längre lust att fördraga sådant, utan begynte nu å sin sida fejden, för att återtaga sitt rik**
Källa: Project Runeberg ·