Sida 305
Motstånd mot unionen. 1434—1470
till mynthusens uppehållande skulle i hvar och en af de fyra myntstäderna erläggas en tull på utländska varor; för hvar fyrtionde marks värde skulle inleinnas till myntmästaren en mark silfver. Vid samma tillfälle bestämdes kursen för en mängd utländska mynt1. Det synes, som om det värde som konungen gifvit penningmarken hållit sig oförändradt under hela hans regeringstid. De ofta återkommande krigen med de rubbningar i handeln, som de måste vålla, gjorde dock, trots alla vackra bemödanden, den ekonomiska ställningen i landet mycket tryckt.
För synnerligen många var emellertid konung Karl mycket kär, dels för sin omgifhing, hvilken hans välvilliga och frikostiga väsen föste vid honom, dels för de många som med barnslig tillfredsställelse sågo den prakt han vid alla tillfällen utvecklade, dels för alla dem, som i honom sågo målsmannen för de fosterländska sträfvande-naatt göra Sverige fritt ochsjelfständigt. Dessa det fosterländska partiets känslor, till hvil-ka äfveu hörde en stark förbittring mot danskarne, hvilkas försök att göra sig till herrar i norden man såg med mycket ovänliga ögon, ha fått ett tydligt uttryck i gotlandsvisan, som skildrar krigshändelserna utanför och i Visby år 1449. Som herr Magnus Gren icke i visan skildras som enYörrädare, torde denna vara diktad, innan han uppenbart hade affallit från den svenska saken* Följande utdrag visar qvädets grundton.
1 Jfr 8. 105. Na skalle åtta gatniska penningar anses lika med en svensk örtug, en Lanse-stadernas skilling skalle vara lika med elfva penningar o. s. v.
Sveriges historia. II.
Källa: Project Runeberg ·