Sida 473
Riksföreståndarnes tid. 1470—1521
grep den inför altaret stående biskop Otto, Som sattes i förvar på slottet. En annan skara öfverraskade den torre erkebiskopen Jakob Ulfsson på Arnö gård och förde honom som fånge till Stockholm, hvarifrån han dock temligen snart fick begifva sig till Mariefreds kloster, i hvilket han tillbragte sina återstående år. På detta sätt rådde jäsning snart sagdt allestädes i landet, strider och våldsamheter hörde till ordningen för dagen, men allt hvad svenskarne gjorde vitnade hufvudsakligen om deras goda vilja: man saknade ledare som kunde sätta i förbindelse med h varandra alla de skilda försöken och dermed uträtta något.
Sådan var ställningen, när konung Kristiern i midten af maj, efter att fåfängt hafva uppmanat Anna Eriksdotter att åt sig öfver-lemna Kalmar slott, anlände till Stockholm. Till den 3 juni 1520 hade han sammankallat ett riksmöte i sitt läger. Huru talrikt det var besökt veta vi icke, icke heller mera om dess förhandlingar än att de närvarande erkände Kristiern som konung.
Med honom kom från Danmark doktor Hemming Gad, hvilken under herr Stens tid icke utöfvat något synnerligt inflytande på ärendenas gång och som dessutom, sedan Hans Brask blifvit^ biskop i Linköping, hade gått alldeles miste om inkomsterna af detta
374- Konung Knsliern bcliigiar Stockholm och håller sitt intåg i staden (den 7 september 1&20),
Efter cn gammal gravyr,
Källa: Project Runeberg ·