Sida 474
Riksföreståndarnes tid. 1470—1521
stift. Helt visst hade han deröfver visat missnöje och betraktades derfor med •en viss misstänksamhet. När konung Kristiern bortförde de sex som hade lemnats honom till gislan, ansågs doktor Hemming, som var en af dem, hafva åtminstone i någon mån vållat detta. Om denna mening var grundad, kanna vi nu ej pröfva, men visst är, att omedelbart efter hans affärd indrogs hans län Kastelholm till kronan och beslag lades på hans enskilda egendom. Nu i maj 1520 kom doktor Hemming till Sverige såsom konungens förklarade vän, och han underrättade i ett utförligt bref Stockholms borgerskap om omslaget i sin politik. Genom honom, biskop Matts i Strengnäs, biskop Vincentius i Skara samt herrar Ture Jönsson och Erik Abrahamsson vann konungen ock något insteg hos allmogen, i synnerhet som han var frikostig i att utdela salt. Men å
375, 376. . Stockholms blodbaJ. (Kroningsfesten med tornej. — Erkebiskop Gustaf Trolle talar vid konungen, under det de anklagade bortföras).
undra sidan fortgick befrielsekriget i Kalmar län, Östergötland, i Vestman-land och Nerike, der riksrådet herr Nils Eskilsson (baner) anförde böndeme och der så väl Örebro slott som det befästa Göksholm kommo i det svenska partiets händer. Denna vinst motvägdes dock genom förlusten af Vesterås slott, som i juli eller augusti blef taget med storm.
Allt sedan midten af maj belägrades Stockholm. Konung Kristiern var en tid i Kjöbenhavn, och fördes då befälet af Otto Krumpen. Med våld kom man dock icke målet närmare. Underrättelsen om Vesterås fall och öfverty-gelsen att hoppet om utländsk hjelp var fåfängt nedstämde dock något modet icke så mycket hos borgerskapet som hos adelsmännen i staden, hvilka derfor lånade icke ovilliga öron till de förslag som i augusti månad framstäldes af konungen och de med honom förbundna stormännen, till hvilka äfven hörde
Källa: Project Runeberg ·