Tillbaka Read Runeberg

Sveriges medeltid, senare skedet, från år 1350 till år 1521

Originalsida 36
Originalsida 36
Originalsida 36
Originalsida 37
36–37

Sida 36

Folkungatidens slut. 1350—1389

oktober månad 1357 uppbådar han folk från Upland och Sydheden (norra, här kanske snarast hela Helsingland) och vidtager i mälarlandskapen andra åtgärder som icke tillkommo någon annan än en regerande konung. I november slöts en ny förlikning; konung Magnus, som »faderligen behjertade sonens qval, bekymmer och gäld», öfverlät åt honom att förvalta hela Svealand och Norrland, utom Nerike samt Svartsjö kungsgård (hvarest konung Magnus synes hafva gerna vistats) och län, med vilkor dock att af de inflytande skatterna och böterna skulle Erik till fadern öfverlemna hälften, och skulle skatterna uteslutande användas till betalning af de båda konungames skulder;

Erik fick ej kalla konungens män till härnad, derest det icke var allmänt uppbåd till landets försvar.

Med året 1358, under hvilket konung Magnus och hans borgensmän läggas i bann, inträda nya tvistigheter, i betydlig mån framkallade genom den yttre politiken. Konung Magnus, hvars bundsförvandter, hertigen af Mecklenburg och holsteinarne, hade svikit sina forpligtelser och gått öfver till Erik, och som bland landets mäktige räknade allenast få vänner, måste naturligtvis söka vinna ett stöd och hade näppeligen någon annan utväg än att vända sig till konung Valdemar. Lika naturligt vände sig Erik och hans förbundne mot den danske konungen, som vid denna tid var invecklad i stridigheter med en del af sina undersåtar; mycket kunde de dock icke uträtta. Erik förlorade för öfrigt vänner i Skåne, sedan han i februari månad låtit fängsla erkebiskop Jakob af Lund; och det var förmodligen i följd af detta steg och af den ovilja det väckte, som konung Magnus kunde sätta sig i besittning af Helsingborgs fäste, det vigtigaste i hela Skåne. Erik, som två år tidigare kunde påtvinga fadern sina vilkor, måste i december närma sig honom på ett nästan bönfallande sätt. På all »skilnad, misstycke och ominne» som hade rådt mellan Erik och hans hjelpare (bland hvilka nämnas biskop Nils i Linköping, jarl Erengisle och herr Nils Turesson) å ena sidan och å den andra konung Magnus, hans gemål och son konung Håkan samt hans käre broder konung Valdemar skulle göras en ände genom en dom, som konung Magnus skulle fålla den 17 mars nästa år, och om Erik uppfylde hvad då ålades honom, skulle han återfå Helsingborgs hus.

24. Karta utvisande fördelningen mellan konnng Magnus och konung Erik.

//// Eriks område enligt fördraget af den 28 april 1357.

\\\\ Eriks nytillkomna område enligt fördraget af den 22 november 1357.

Bl.mg. Drottning Blanche’s morgongåfveområde.

Källa: Project Runeberg ·