Sida 178
Unionen under Margareta och Erik. 1389—1434
dringar fann konungen allt för stora; han ville icke gifva dem rätt att handla i mer än två städer i hvart af de tre länderna, inom Sverige i Stockholm och Söderköping, hvarjemte de under sillf&ngsttiden finge besöka Skanör, Falsterbo och Dragör. Härpå ville de icke gå in, och kriget bröt åter ut. Med konungens hjelp utrustade holsteinaren herr Erik Krummedike, som under kriget hade öfvergått på den danska sidan, och svenske riddaren herr Broder Svensson några kaparfartyg, men det gick dem icke lyckligt. Den svenske riddaren och 260 man fördes till Llibeck som fångar. Efter detta följde nya
143. Konung Eriks sigill1.
underhandlingar, till dess hansestädemas hotelse att understödja det i Sverige utbrutna upproret tvang konung Erik att afsluta en definitiv fred i Vordingborg 1435, genom hvilken åt hansestädema tillförsäkrades alla de förmåner, som de hade åtnjutit under de senaste hundra åren, och åt grefve Adolf af Holstein lemnades Slesvig som län för lifstiden med rätt för hans arfvingar att behålla det i två år efter hans död. Om skyldigheten till länstjenst nämner
1 S[igillum] Erici dei gr[aci]a regnoru[m] D[acie~Sue]cie [et|Norvegie] regis ac dncis P omeran [i e] (Eriks af Guds nid rikena Danmarks, Sveriges och Norges konungs och Pommerns hertigs sigill).
Källa: Project Runeberg ·
