Sida 179
Unionen under Margareta och Erik. 1389—1434
fredsfordraget intet; han och Erik skulle icke hjelpa hvarandras fiender, der-emot bistå hvarandras undersåtar. Konung Erik skulle för Danmark få behålla en del af nordvestra Slesvig.
Sverige, som i striden hade intet särskildt intresse, hade gång efter annan fatt underkasta sig dryga krigsgarder och utsände år efter år krigar-skaror, af hvilka många omkommo och de återvändande allt för ofta voro utarmade. För att lindra smärtan af förlusten hade man icke den upplyftande känslan att åtminstone hafva kämpat för ett godt ändamål. Framgången, om en sådan hade vunnits, hade för Sverige varit utan nytta.
Konung Erik hade genom sitt krig mot de holsteinska grefvarne visat sig vara en mycket dålig regent. För en fråga, som gälde allenast ett af hans länder, hade han kraft af de andra dryga uppoffringar. Man märker visserligen emellanåt, i småsaker, drag af klokhet, såsom när han ville gynna de holländska städerna på bekostnad af de öfvermodiga vendiska hansestäderna, hvilka, just emedan de voro nordens grannar, voro så mycket farligare, och när han begagnade sig af de inre missförhållandena inom dem för att bryta deras enhet och vinna bundsförvandter. Men han var allt för svag, för att dessa bemödanden skulle kunna gå in i en väl ordnad fälttågsplan, och när de förekommo isolerade, kunde dessa hans åtgärder icke annat än hos mot-ståndame väcka förbittring och egga deras motståndskraft. I Sverige måste hela kriget framkalla och öka ett stort missnöje med hans regering, så mycket mer som den inre styrelsen, till hvilken vi nu öfvergå, hade ensamt varit tillräcklig att väcka hos större delen af befolkningen en stark förbittring.
De inre förhållandena i Sverige 1412—1434«
Mynt — Skatter. — Konung Eriks besök i Sverige. — Rlttsklpning. — Eriks försök att göra Bogigliv sf Psasern till tronföljare. — Konungens ingrepp i de tndliges mnkt. — Erkebiskopsstolens beslttinde med orirdigi min. — Jöns Jerekinsson erkebiskop. — Missnöje i lindet — Firsoter ock kård tid. — Förllningir åt ntiladlngir. — Vtllndski fegdin förtryck. — Jösse Eriksson. — Engelbrekt Engelbrekttson. — Diliböa-dene resi sig 1434. I
I ett afseende måste kriget mot holsteiname utöfva en omedelbar inverkan på Sverige. Så snart de sex hansestäderna uppträdt som konung Eriks motståndare, måste de söka skada alla hans länder genom forbud att med dem idka handel. Det är väl sant, att de sydöstra östersjöstäderna ansågos vara neutrala, men inom dem var likväl, åtminstone under krigets senare del, förbittringen mot konungen och dermed afvogheten mot hans undersåtar ganska stor, och om dessa väl från det färre antal af hamnar som stodo dem öppna lyckades erhålla de nödvändighetsvaror, som man måste hemta från utlandet, så var alltid faran stor att å hafvet, som under de oroliga tiderna åter upp-fyldes af sjöröfvare, mista allt det man nyss med dryga penningar hade för-värfvat. Allt detta måste inom Sverige framkalla höga pris och nöd, och
Källa: Project Runeberg ·
