Sida 48
Folkungatidens slut. 1350—1389
Flottan vände sig dit, i hopp att der möta den svenska hären och flottan, till hvars stärkande fem skepp blifvit hyrda i Liibeck for att ställas under befäl af de holsteinska grefvarne. Konung Magnus hade sammandragit sitt läger vid Varberg, hvarest han af bidade sina budbärares återkomst for att rycka fram.
Så förflöto tolf veckor, under hvjlka hansestädernas manskap belägrade
37. Blida (kastmaskin). Efter Viollet-le-Duc.
Helsingborgs fäste, flitigt beskjutande det med sina blidor, dock utan att uträtta mycket. De voro ej nog manstarka for att samtidigt företaga några rörelser till sjös, icke ens till att bevaka sin flotta. Så kom den 8 juli, hvilken af en underbar stjerna betecknades som en olycksdag. Konung Valdemar kom helt plötsligt och tog tolf koggar, lastade med lifsförnödenheter och vapen, utan att manskapet från Kiel, som for tillfallet hade sig uppdraget att skydda skeppen, kunde hindra det. Förlusten var stor, hanse-hären befann sig i ett betänkligt läge och såg sig föranlåten att, afsluta ett stillestånd, till dess närmare underhandlingar hunno företagas. När omsider den svenska hären hade böljat rycka söder ut mot Halmstad, kom underrättelse om detta stillestånd, hvadan man icke kunde framtränga vidare. Den svenska hären var dessutom så svag, att man icke kunde hindra hertig Kristofer, Valdemars son, som förde befälet vid Halmstad, att bryta in i Finveden, underlägga sig landet och der, för att trygga sitt välde, anlägga förskansningar.
De stora rustningarna hade således icke ledt till något resultat. I september 1362 kommo ombud från städerna for att underhandla med de svenska 1
1 . ..haqoini dei g[racia]... reg[ia] (Håkan* af God* nåd ... konung* [sigill]).
Källa: Project Runeberg ·