Sida 135
Unionen under Margareta och Erik. 1389—1434
114. Tarse (sliold).
Stockholm, väpnare med sina tjenare och skyttar jemte sten- och lodbössor (fig. 111, 112), krut och bly till kulor. Väpnarens utrustning bestod af stål-hufva på hufvudet, stålplåtsbeklädnad på bröstet (plate), armbeklädnad af kokt läder och på armens utsida en stålhylsa, benskydd likaledes af stål (fig. 113) och en fyrkantig, i öfre högra hörnet utskuren sköld (tarse, fig. 114). Skyt-tarne hade ringbrynja med stålplåt for bröstet, jernhatt, handskar klädda med jernbleck och tarse (fig. 115). Väpnarne buro, när de icke hade på sig stridsrustning, en kort rock och en kugel (fig. 117) med lång spets, samt åtsittande benkläder, på högra sidan svarta, på den venstra bruna (fig. 116). Skyttarne hade jackor af par-kum samt kugel. Hvarje skytt var skyldig att medföra tre armborst (fig. 118) af olika storlek; månget af dem bragtes måhända nu åter till tillverkningsorten, ty Stockholms armborst voro vida kända.
De meckleuburgska riddare, som å konung Albrekts vägnar innehade Stockholms slott, gjorde ingen svårighet att upplåta det åt hansans två höfdingar, hvilka icke utan oro tillträdde sitt ansvarsfulla värf. Den fastaste delen af fästet var ett stort torn; utom detta fans en så kallad förborg, som icke var synnerligen väl underhållen och inom hvilken dessutom sedan någon tid flere privathus stodo. En stor bössa (kanon), som mecklenburgarne hade, inlöstes af den nya besättningen, som befarade, att den annars kunde komma att riktas mot slottet. Inom staden kunde de krigsmän som hörde till besättningen icke räkna på mycket tillmötesgående.
Äfven det till uppehället nödvändigaste hade de svårt att få; de fingo icke ens tillträde till stadens eller de enskildes många qvarnar i Norrström och Söderström, utan måste, då det icke kunde komma i fråga att uppbygga en ny till slottets behof, nöja sig med handqvarnar. Tid efter annan måste de från hemmet förskrifva hvarjehanda varor, såsom säd, malt, humle, trattar och öskar till ölbrygden, vin, som denna tid ännu odlades i det preussiska landet, salt fisk, ättika, bomolja och mandelolja, rödlök och hvitlök, persiljrötter, äplen, päron och rofvor. De bådo att man skulle
115.
Bågskytt. Efter franskt original.
Källa: Project Runeberg ·
