Sida 233
Motstånd mot unionen. 1434—1470
att Engelbrekt var en man utan vank och lyte, han var en menniska och hade en menniskas brister, men det vilja vi påstå, att i hans uppträdande i historien finnes intet som berättigar att mot honom framkasta en förebråelse. Af dem, som verksamt gripit in i sin tids utveckling, är det icke mången hvilken man har rätt att gifva ett sådant vitsord.
I folkets hågkomst var Engel-brekts minne heligt. Från Mellösa flyttades hans jordiska qvarlefvor till kyrkan i Örebro stad (fig. 175), och sägner upp-kommo om under, verkade vid hans graf, hvilken ingen nu kan utvisa. Till ersättning har vårt tidhvarf rest åt hans minne en stod utanför de murar, inom hvilka hans kropp fick hvila.
Engelbrekts korta och bragdrika saga blef tidigt föremål för literär behandling. En samtida, hvilkens namn vi ej känna, skildrade hans öden i ett historiskt qväde, hvars versform utmärker sig framför tidens öfriga rimmade historier genom om-
176. Svenska rikssigillet från 1436
177. Öfre sidnn och handtaget till svenska rikssigillet.
1 Inskriften lyder: Sigillum regni Svecie. Sanctns Ericus sncvorum gothorum rex [rex ej fullt klart på originalet] (Svenska rikets sigill. Erik den helige, svears och götars konung).
Källa: Project Runeberg ·
