Sida 59
Folkungatidens slut. 1350—1389
medelst skyttegången, hvars bjelkars och sträfvors fåstehål ännu i dag kunna urskiljas. Midt under 1300-talet hade staden ett något ålderdomligt tycke, i synnerhet kyrkorna, men äfven borgares hus voro uppförda i romansk stil eller med öfvergångsstilens blandning af spetsbågs- och rundbågsraönster. De vådeldar, som öfvergingo staden åren 1300 och 1303, synas icke hafva i någon betydligare mån vållat en ändring af stadens utseende.
52. Hängsmycke af forgyldt silfver.
53. Kedjesmycke af silfver, delvis forgyldt.
54. Kedjesmycke af forgyldt ailfver.
Genom de trånga och krokiga gatorna, förbi kyrkornas vigda murar och de rikas af yppighet prunkande hus gick konung Valdemars segertåg. Staden hade icke lidit något af en belägrings fasor, men hade likväl fallit: hålet i stadsmuren visade bättre än allt annat hvad en segervinnare kunde tillåta sig, och hvarje tänkande borgare i staden kunde vid anblicken deraf
55. Spänne af silfver. 56. Spunne förfärdigadt 57. Späune af silfver.
af ett 8ilfvermynt '.
hemta bittra lärdomar. Det fans en tid, då ingen främmande eröfrare hade förmått bryta hål på muren, då han knappast hade vågat med härsmakt närma sig staden för att oroa honom. På det inre förfallet följde nu den yttre olyckan, eröfringen och de denna beledsagande utpressningarna.
Ingalunda var det dock nu alldeles ute med Visby, ehuruväl den följande tiden icke kunde uthärda én jemförelse med den föregående. Ånnu mot slutet af 1300-talet uppförde man i staden monumentala bygnader, rika på ädel skönhet, men, för så vidt vi af ännu bevarade lemningar kunna
Samma inskrift som på ena sidan af fig. 46.
Källa: Project Runeberg ·
