Sida 177
Unionen under Margareta och Erik. 1389—1434
som ännu finnes i behåll, se vi bilden af den korsfaste och nedanför honom, vid sidan, Englands kungliga vapen (fig. 141).
De följande årens krigshistoria är icke värd att här omtalas; det var hufvudsakligen småstrider utförda af begär att vinna rof. Några mera framstående drag af tapperhet å den ena eller andra sidan finnas icke antecknade, en och annan gång deremot hvad bytet kunde vara värdt. Lyckligast voro i detta afeeende holsteinarne, som år 1429 efter häftig strid togo de svenska skepp, som till Danmark skulle föra konungens i Sverige uppburna inkomster. Fångarne och rofvet infördes till Wismar.
Ej heller om de tröttande underhandlingarna är här mycket att säga, ehuru väl äfven svenskar deltogo i dem å konungens vägnar. Ställningen mellan de krigförande makterna hade småningom blifvit något förändrad. Holsteinarne förde visserligen fortfarande krig, men deras åtgöranden träda i bakgrunden för det vida vigtigare förhållandet till hansestädema. Mellan dem förstod konung Erik att stifta split; Rostock, hvarest han understödde det demokratiska rådet, och Stralsund, mot hvilket drottning Filippa hade år 1429 utrustat en flotta, som dock blef slagen, men hvilket aldrig var en synnerligen ifrig fiende, alldenstund borgerskapet icke var otillgängligt for bearbetning af Eriks fränder, de pommerska hertigarne, slöto år 1430 särskild fred, lemnande de fyra andra städerna,
Hamburg, Ltibeck, Wismar och Ltineburg, att efter behag fortsätta den betungande striden. I stället rådde i de preussiska och livländska handelsstäderna, som skulle vara neutrala, mycken ovilja mot konung Erik och hans undersåtar, så att svenskarne klagade bitterligen Öfver de oförrätter Och för- H2. Konung Eriks sigill',
luster de lidit i de östra städernas hamnar,
de enda soip stodo dem öppna. Hansestädema hade dessutom försökt att egga ry8sarne till fejd. Den tyska ordens högmästare, for svag atf uppträda fiendtligt, sökte värna de sina genom att ifra för fredsslut eller åtminstone stillestånd, och han gick deri äfven kejsar Sigismunds ärenden. Men än voro konungens vilkor för dryga, än ville hansestädema icke lemna holsteinarne i sticket. År 1431 fordrade hansestädema att återfå sina gamla förmåner, hol-stcinska grefvame erbjödo sig att med fotfall anhålla om hertigdömet som län och förklarade gjg villiga att derför göra konungen som sin rätte länsherre tjenst; båda parterne ville gerna hafva fred, men i nödfall nöjde de sig med ett flerårigt stillestånd. Holsteinarne fiugo sin vilja fram, men städernas for- 1
1 Secretu[m] Erici dei gr[aci]a regnor[um] Dacie Svecie Norwcgie alauor[um] gothorjum] q [a e] regia et ducia Pomarn[ie] (Eriks af Guda n&d rikenas Danmarks, Sverige« och Norges samt slavernes och götarnes konungs och Pommerns hertiga sigill).
Svtrigu historia. II.
Källa: Project Runeberg ·
