Tillbaka Read Runeberg

Sveriges medeltid, senare skedet, från år 1350 till år 1521

Originalsida 440
Originalsida 440
Originalsida 440
Originalsida 441
440–441

Sida 440

Riksföreståndarnes tid. 1470—1521

icke der i fråga; man förlängde (den 30 juni) stilleståndet till in i november, och de svenska ömbuden åtogo sig att arbeta med det svenska rådet, for att konung Hans skulle antagas till konung, så vida man icke kunde angifva ett fullgiltigt skäl for hans utestängande; funnes ett sådant, skulle de under hans lifstid taga hans son prins Kristiern till herre, eller om de afren deremot hade något giltigt skäl, skulle de till konungen utbetala en årlig penningsumma och han skulle anses som Sveriges konung intill sin död.

Ett riksmöte utlystes att i augusti 1508 hållas i Stockholm, for att beslut skulle fattas angående de varbergska förslagen. Hvad vid mötet forekom är nu icke bekant, men vi ega i behåll de bref i hvilka herr Erik Turesson anmäler sig icke kunna komma och i hvilka han dessutom uttalar, sig om ställningen. Det syntes honom bäst att till konungen utbetala en viss summa

hvart fjerde eller femte år, ehuru det vore för riket en förnedring, men allenast under den förutsättning att Gotland, Kalmar och Borgholm återlemnades till Sverige och danskarne ersatte alla de förluster de vållat Sverige genom härjande i skärgården i trots af det ingångna stilleståndet. Allmogen var lika obenägen som herr Erik att hylla konung Hans. I maj hade den på ett möte, som herr Svante sammankallat, med uppräckta händer afsvurit konung Hans och hans afföda och förklarat sig aldrig vilja till houom betala någon skatt. I maj och juni

vexlade dalkarlarne och borger-347. Biskop Otto Svinhufvuds vapen i Vesterås , x • ox i v i r>

domkyrkaskapet i Stockholm sknfvelser af

liknande innehåll.

Svenskarne skulle afgifra sitt svar i slutet af september vid ett möte i Malmö, men herr Svante forstod att ställa så till, att inga svenska ombud kommo dit. I januari 1509 ingicks ny tt stillestånd intill midsommar, hvar-förinnan ett afgörande möte skulle hållas. När ej heller detta möte kom till stånd, företog herr Otto Rud, som hade efter herr Nils Bosson öfvertagit befälet på Borgholms slott 1 2, sitt redan omtalade plundringståg till Finland. En vecka derefter infunno sig i Kjöbenhavn det svenska rådets ombud biskop Otto i Vesterås, domprosten Hans Brask i Linköping och Henrik Venne i

1 Inskrift: Otto dei gr[aci]a ep[i9copu]s arosiens[is] MDX (Otto af Gnds nåd biskop i Vesterås 1510).

2 Herr Nils harmades så mycket deröfver att han miste slottet, att han nppsade konung Hans tro och lydnad.

Källa: Project Runeberg ·