Sida 456
Riksföreståndarnes tid. 1470—1521
hade att döma mellan konungen och svenskarne skulle uppskjutas till början
af februari månad 1517, och skulle under tiden stilleståndet fortfara. Löbeckame förnyade sin tidigare ingångna förbindelse, att om svenskame vore gensträfviga, skulle de upphöra med all handel på Sverige, och hertigarne af Mecklenburg af-gåfvo nu en liknande förbindelse. Redan året förut (1514) hade konungen afslutit med rys-sarae en traktat om ett förbund mot Sverige, detta ehuru storfursten nyss hade stadfast den
358. Konung Kristiern ii» hjelm. un(ler herr Svantes tid afslutna
sextioåriga freden med Sverige. Aret 1517 blef en vändpunkt i konung Kristiems lif. Han var en man med många och höga syften, med öppet öga för samhällets brister, han var arbetsam och modig* han kunde vara vänlig och skämtsam i sitt umgänge, men faderns tungsinthet, som stundom öfvergick till vansinne, hade ärfts af sonen. När något gick honom emot, fattades han af den obändigaste vrede, kraften förvandlades till hårdhet och urartade till vildhet; aldrig hade han varit nogräknad om medlen han använde, men under sina mörka tider satte han sig öfver alla betänkligheter. Hans älskarinna Dyveke dog helt plötsligt sommarn 1517, som man trodde af förgift. En af konungens närmaste män, herr Torben Oxe, höfvidsman på Kjöbenhavns hus, anklagades för att hafva sökt hennes ynnest och sedan mördat henne; riksrådet frikände honom,, men konungen lät olagligen döma och sedan afrätta honom1. Hustru Sigbrit vann efter dotterns död ännu större inflytande öfver konungen. Förut hade det bändt att rådets yttrande hade kullkastats genom den kloka 359. Konung Kmtierns tomejrustning. holländskans inverkan. Nu fick rådet allt
B&da i Lifrustkammaren (Stockholm). . , . , . , . ..
mera trada i bakgrunden, och de vigtigaste
1 Befälet öfver Kjöbenhavns slott lemnade han derefter åt en borgare i Malmö Hans Mikkelsen.
Källa: Project Runeberg ·