Sida 151
Unionen under Margareta och Erik. 1389—1434
Så mycket är fullkomligt visst, att icke bade man under drottning Margaretas tid anledning att med saknad se tillbaka till den tyska tiden under konung Albrekt med dess öfvervåld och godtycke.
Förhållandet till utländska makter 1389—1412.
Preussiska ordeu och Gotland. — Den falske Olaf. — Fejden på Gotland. Gotland öfverlemnas 1408 åt konung Erik. — Kriget med holsteinskn grefvarue. — Abraham Broderssons afrättnlng. — Underhandlingar med holsteinarne. — Drottning Margaretas dtfd 1412.
Den rol, som hansestäderna spelade, när konungadömet öfvergick från Albrekt till Margareta, är redan omnämd och behöfver således icke här framställas. Hur vigtiga man fortfarande ansåg hansans städer vara, synes bäst deraf, att man i fråga om tronföljden i Danmark efter konung Valdemars död infordrade städernas yttrande. De beherskade fortfarande sjöhandeln och hade icke uppgifvit sina anspråk på privilegier, hvilka dock numera, då Skåne åter tillfallit Danmark, mindre ofta utkräfdes af Sveriges konung.
Af en mera betänklig art var förhållandet till den preussiska orden.
Vi hafva redan sett, att ordens högmästare Konrad von Jungingen i april 1398 satte sig i besittning af Gotland, hvarigenom en ända gjordes på det derifrån utgående sjöröfveriet. Denna högmästarens opåräk-nade mellankomst var helt oangenäm så väl för Albrekt som för Margareta. Den forre uppsökte hösten samma år högmästaren i Danzig och fordrade öns utlemnande, men erhöll till svar ett nej, alldenstund utlemnaudet skulle betyda detsamma som ett återställande af sjöröfveriet. Återkommen hem fram-stälde konung Albrekt förslaget att lemna ön tills vidare i ordens händer, om han finge ett lån på 10 000 nobler (fig. 124). Högmästaren svarade, att de tio tusen noblerna skulle han få, men måste han också förbinda sig, for att en gång återfå ön, att dessutom betala såsom ersättning för de utgifter, som sjöröfvarnes bekämpande vållat orden, en summa af 20 000 nobler, och fordrade orden, som icke synes hafva haft full tillit till konung Albrekt, att hans öfverlåtelsebref skulle beseglas af hans fränder och af de inom hans land liggande städerna. Å andra sidan synes konung Albrekt icke hafva varit hågad att binda sig med allt för många och deijemte mera fjerran
1 Edward[us] dei gr[aci]a rex Angl[ie] d[omi]n[u]s Hib[ernie] et Aq[ui]t[anie] — lhefsus] avtera transiens per medivm illorv[m] ibat (Edward [III] af Guds nåd konung af England, herre öfrer Irland och Aqnitania; — men Jesus gående midt ibland dem gick). En rosenobel rar i värde lika god som %6 mark silfver (jfr s. 105).
124. Eugelsk (rosc)nobcl \
Källa: Project Runeberg ·
