Sida 438
Riksföreståndarnes tid. 1470—1521
kunde annat än skriftligen inverka på sina medbroder i rådet. De kallades regelbundet till rådsmötena, men måste alltid sända ursäkter: de vågade ieke lemna de orter som voro åt dem anförtrodda. Men mer än allt detta hämmades herr Svante från en framgångsrik verksamhet genom den ständiga bristen på penningar. Om insändande af penningar handlar nästan hvart enda hans bref till fogdarne, och deras svar innehålla nästan alltid ursäkter for det de ingenting kunnat sända. Herr Svantes tillgångar växte visserligen något vid slutet af år 1507, då det finska län som fru Ingeborg, herr Stens enka, innehaft vid hennes död hemföll till honom. Men hvad förslog väl detta under denna nödens och svårigheternas tid? '
Genom påtryckning från hansestäderna fick fredspartiet i det svenska rådet större mod. Det utfärdade i början af september 1507 kallelse till ett
346. Kalmar munkkloster.
riksmöte, som skulle hållas i Stockholm i början af oktober. Herr Svante gjorde invändningar, han kunde icke lemna Kalmar, som dagligen hotades af danskarne, ej heller vore det tid för de i afsides landsorter boende att begifva sig till Stockholm, och ingen borde saknas, när så vigtiga ärenden förehades. Det berättades att man ville gifva konung Hans en årlig penningsumma. Hvarifrån skulle den tagas? Skulle en ny skatt påläggas eller skulle kronan och ridderskapet bära bördan? Det vore vida bättre att under den instundande vintern göra ett infall i Danmark, hvarigenom Småland och Kalmar kunde vinna trygghet. Det oaktadt öfverlade rådet tillsammans med magistraten i Stockholm och framlade ett betänkande af följande innehåll: Det finnes tre vägar att få slut på det långvariga kriget, rättegång, fortsatt
Källa: Project Runeberg ·