Sida 464
Riksföreståndarnes tid. 1470—1521
herre och helgonen.» Biskop Hans Brask, som kallats till ett rådsmöte i Up-sala under distingen, anmälde sjukdomsförfall; i samma bref ber han riksföreståndaren »taga sig af andliga saker, såsom kyrkliga yal och dylikt, så litet som möjligt». Det var nämligen herr Stens mening att förmå Upeala domkapitel till ett nytt val, icke minst derfor att han hoppades derigenom kunna ffi bot för den hätskhet som inom stiftet rådde mot presterskapet på grund af erke-biskopens danskvänliga sträfvanden. Yid det nyssnämda mötet beslöto också domkapitlets medlemmar att till erkøbiskop postulera (begära) biskop Matts i Strengnäs, hvilken ock i början var villig att öfvertaga embetet, derest sådant behagade den helige fadern. Men med alla dessa åtgärder var dock föga vunnet. Riksföreståndaren tröstade sig visserligen dermed, att herr Gustaf Trolle hade sjelf afsagt sig embetet, men biskop Hans i Linköping bad honom
I 365. Ruinerna af Stakets slott. Enligt en teckning från 1600-talet.
icke fasta allt för stor vigt dervid, ty afsägelsen gälde alls intet utan påfvens godkännande, i all synnerhet som den icke kunde sägas vara gjord utan -öfvervåld, hot och rädsla. Herr Sten svarade: »Jag menar att vår heligaste .fader påfven och kyrkans lag icke lida som kyrkans förmän och lekmännens efterdömelse eller spegel dem hvilka äro besmittade med uppenbart förräderi, i synnerhet mot sitt eget fädernerike.» Denna tanke gör herr Sten heder, men den stod i allt för dålig öfverensstämmelse med den romerska kyrkans grundsatser.
I början af april 1518 for den påflige legaten öfver till Sverige. Han reste med mycken pomp och ståt; han hade ock af iieo X erhållit mycket
Källa: Project Runeberg ·