Sveriges medeltid, senare skedet, från år 1350 till år 1521

vidsträckt myndighet, att sälja aflat, sitta till doms i andliga mål, utdela hederstitlar, bortgifva en del andliga syslor, utnämna påfliga notarier samt utdela ■doktorsdiplom inom alla fyra fakulteterna. Hans vigtigaste uppgift var dock aflatskrämeriet, ty påfven behöfde penningar, som han sade, for att fullborda den kostbara Peterskyrkan i Vatikanen, som man trodde, för att gifva sin syster en gåfva. Legatens ombud, många af den mest tvetydiga beskaffenhet, reste land och riken omkring, stannade än här och än der, uppreste ett kors som bar påfvens vapen, höllo tal och utdelade mot kontant betalning tryckta siflatsbref, i hvilka köparens namn inskrefs. Man gick så långt i grofhet, att en af dessa Arcimboldos utsände förklarade, för att visa aflatens kraft, att till och med den som hade våldfört jungfru Maria finge förlåtelse, så fort hans penningar klingade i kistan. Aflatsbrefven gåfvo förmåner af olika slag, syndaförlåtelse för alla synder, allenast man biktade sig för en prest eller tiggarmunk, dessutom rättighet att under fastan förtära mjölk och ost, m. m. Men legaten hade äfven verldsliga uppdrag. Det var en tid i Roma tal om att Arcimboldo skulle vid sin ankomst till Sverige göra slut på det der rådande osäkra och provisoriska tillståndet genom att på herr Sten Stures hufvud sätta konunga-kronan, men detta förelag förföll. Under sin vistelse i Danmark visade han sig mycket villig att gå konung Kristiernsärenden. Han till och med godkände denne3 åtgöranden mot den kloke, men maktlystne och orolige biskopen i Odense herr Jens Andersen Beldenak, hvilken för förseelser af vida lindrigare beskaffenhet Un Gustaf Trolles först hölls i förvar af erkebiskop Birger och sedan under två års tid fick sitta i konungens fängelser. Detta hindrade Arcimboldo dock icke att i Sverige uppträda för herr Sten Sture.

Den 16 juni 1518 steg konung Kristiern om bord å sin flotta, väl försedd med artilleri och tyska legoknektar, de flesta löst slödder, och kom något före midsommar in i Stockholms skärgård. Herr Sten hade vidtagit omfattande försvarsanstalter, Stockholms befästningar voro förstärkta, och stämningen bland folket var god. Den danska hären lägrade sig först på Brunkeberg, men drog sig sedan öfver till Södermalm, hvarifrån staden angreps, men för-gäfves. En svensk här närmade sig söder ifrån, hvadan konungen, för att icke anfallas i ryggen, bröt upp med större delen af sitt folk och intog en fast och god ställning vid Brännkyrka, hvarest en blodig strid utkämpades en af de sista dagarna i juli. Två gånger angrepo svenskarne, men slogos tillbaka; andra gången brötos dock under förföljelsen de danska linierna;

366. Offerkista i Gamla Upäala kyrka.

Sveriges historia.